Ett annorlunda förstamajfirande

Första maj är en viktig dag för Margaretha Lindbäck, 76 år, i Luleå, som bland annat varit mångårig ordförande i tekniska nämnden samt kommunfullmäktigeordförande. Dessutom är hon starkt engagerad i den lokala kyrkopolitiken, PRO och den socialdemokratiska partiverksamheten. Under valrörelserna kan man alltid möta henne vid Socialdemokraternas valstuga på Storgatan.

När hon räknar efter, kommer hon fram till att hon deltagit i första maj-tågen sedan 1968, då hon flyttade till Luleå.

– Det skulle blivit 52 år i år, säger hon.

Men så blir det inte i. Beskedet att alla förstamaj-tåg är inställda är ett gemensamt beslut från Socialdemokraterna och LO och innebär att första maj kommer att firas utan demonstrationståg och fysiska möten. Statsminister Stefan Löfven kommer att tala till svenska folket – digitalt och firandet flyttas till vardagsrummet.

– Det är arbetarrörelsens största dag och vanligtvis samlas man från olika kvinnoklubbar och föreningar med musikkårer som spelar. Det kommer säkert att fortsätta när det här är över, men du vet – inte ens förr kunde man hålla avstånd, man har alltid gått tätt tillsammans. Det har alltid varit sådan feststämning. Och nu får man inte samlas mer än 50 personer, säger Margaretha Lindbäck.

Från början gick tågen hela vägen från Hertsön, berättar hon.

– Vi plockade upp folk från Örnäset och gick in till stan, till det som nu är gymnasiebyn. Man minns det som att det alltid var fint väder, men det var det ju inte, säger hon med ett skratt.

Antal deltagare varierar, förra året gick omkring 200 personer i tåget. Men vissa år är tågen mycket större än så.

– När det är valår laddar man ju alltid lite extra och då är det alltid fler i tåget också. Och det är ju alltid talare också. Det här är ju en viktig dag, inte bara i Sverige utan hela Europa. I år ställer vi inte in men vi ställer om, säger hon.

Margaretha Lindbäck är trots allt vid gott mod.

– Några av oss har pratat om att promenera på Hälsans stig runt Skurholmsfjärden. Då kan man ju gå några stycken även om man inte får gå nära varandra. Några fanor eller musik blir det ju inte, men det får vi ta igen nästa år.

– Det är lite konstigt förstås men allt är lite konstigt just nu. Vi får tänka om i så mycket. Man kan göra mycket även om man inte kan göra allt som man brukar, säger Margaretha Lindbäck.