Mycket hinner hända på drygt ett år.
En pandemi har lamslagit en hel värld, Sveriges strategi har hunnit hyllas och sågats ett par gånger, vaccin har tagits fram på rekordtid och alla drömmer nu om att snart kunna återgå till sina gamla liv.
Men för vissa har det hänt mycket mer än så.
I slutet av februari i år fick paret Alexander Emanuelsson och Carin Strömberg nycklarna till sitt nya hus i Kallax. Det var andra gången de flyttade in i ett helt nytt hus på samma plats för i januari 2020 hände det som alla fruktar. Huset brann ner till grunden.
Alexander Emanuelsson minns morgonen som innebar att de plötsligt stod ute på gatan i bara underkläderna och deras blott ett år gamla hus stod i lågor.
– Jag vaknade vid sextiden av en kraftig smäll. Jag gick upp och tittade där vi har värmeanläggningen och när jag öppnade dörren slog svart rök mig rakt i ansiktet. Jag ropade till Carin att det brinner.
– Jag minns att jag ställde en dum fråga och frågade "hur mycket", säger Carin Strömberg när hon minns tillbaka.
Svaret på den frågan blev de snart varse om. Det fanns ingen chans att rädda huset och det extremt snabba brandförloppet hade kunnat sluta i en katastrof.
– Jag hämtade en mobiltelefon, fick med mig en bilnyckel och hade kalsonger på mig. Det var det enda jag fick med mig, säger Alexander Emanuelsson.
– Man har ju som fantiserat vad man ska plocka med om nåt sånt här händer men nä, man hinner inte, säger Carin Strömberg.
De flesta prylar går att ersätta men arvegods och en hel del bilder som gick upp i rök går inte att få tillbaka. Ultraljudsdbilder och bilder från BB, bland annat. De är borta för alltid och sånt smärtar.
– Vi har försökt kolla runt för att se vad vi kan få tillbaka men till slut får man acceptera att det är som det är, säger Alexander Emanuelsson.
I vagnen ligger ettåriga Alvina och kikar på oss. För så var det nämligen, vid tidpunkten för branden var Carin höggravid. Det är aldrig ett bra läge för ett hus att brinna ner men om det nu ska hända hade tajmingen kunnat vara bättre, om man säger så.
– Man är ju inte så rörlig och det är mycket att ta hand om efteråt, konstaterar Carin Strömberg.
Första veckorna bodde de hos Carins syster som bor på samma gata. För att göra situationen efter branden lite extra spännande och utmanande valde vattkoppor att hälsa på ganska omgående efter att de bildat det nya kollektivet.
– Det blev mycket på en gång. Fyra personer med vattkoppor i samma hus..., det var kaos, säger Carin Strömberg och skrattar.
Den som har byggt hus vet att det är mycket jobb, även om en byggfirma anlitas. Vid första husbygget gjorde Alexander Emanuelsson en del själv men denna gång – nä. Inte igen. Men tack vare att de hade processen färskt i minnet och samarbetade med samma byggare gick det hela ganska smidigt.
De har pratat mycket om händelsen med dottern Adele som givetvis blev skärrad vid branden. Själva har de klarat sig ganska bra men Alexander upplever att han är mer känslig för ljud på natten. Efter branden var det många som ville hjälpa till och de har fått bra stöd av försäkringsbolag, kommun samt släkt, vänner och bybor.
– Man får mycket hjälp efteråt om man vill, säger Carin Strömberg.
Ganska snart blev det en trea på Varvet i Luleå som kom att bli deras bostad tills huset var uppbyggt igen.
De hade kunnat välja en annan typ av hus men körde på ett likadant som det förra med, några små förändringar.
– Vi var helt inställda på att ha det som vi hade det. Vi var så nöjda med huset. Det jobbiga tyckte jag var att vi visste att det skulle ta ett år, det var tungt där och då, säger Alexander Emanuelsson.
När huset brann fanns inget garage men det finns på plats nu. Och på altanen, den andra i ordningen, poserar fyraåriga Adele och ettåriga Alvina framför Petra Älvstrands kamera. Det är kramar och pussar från storasyster i vårvinterns solstrålar som äntligen börjat värma.
För ett år sedan var här bara en smutsig sothög. Nu är det framtidstro på platsen igen och framför allt – liv. Med bränder som har ett så snabbt förlopp finns det inga garantier, det kan sluta riktigt illa.
– Vi har förstått att vi klarat oss bra även om ingenting fanns kvar efter branden, säger Carin Strömberg.