Ett schysst tidsfördriv

Det finns de som säger att stressiga strategispel är bra strategispel. Själv är jag kluven. Visst är krig intensiva händelser med en spontanitet och nerv som nog lätt kan ge hjärtklappning, men samtidigt är ju schack än idag det ultimata strategispelet - stressigt är det sista det är.
Halo Wars bygger på ett klassiskt strategispelsupplägg samtidigt som det är händelserikt och stressigt, men trots många kvaliteter som dess fina kontroll och smått briljanta estetik kan jag inte låta bli att undra hur stor hajpen hade varit utan den där säljande titeln; utan Master Chief och utan den välbekanta stämningen. Som strategispel sett tillför det nämligen inga fantastiska idéer eller känns extraordinärt genomarbetat. Det är bra, men inte på något sätt unikt. Det är kul, men samtidigt klassiskt och just därför, på sikt, monotont. Men först och främst är det elegant realtidsstrategi baserat på Bungies redan kultförklarade spelserie.
Någon menar säkert att det är ett av årets fulaste marknadsföringsknep - en digital kassako förklädd till ett spel med ett namn som klingar alltför välbekant - men för den totalt Halo-fanatiske kan det samtidigt mycket väl vara vinterns spelhändelse.
För oss andra är det ett schysst tidsfördriv som varken förför eller skrämmer bort. Det bara är, och gör sitt jobb utan anmärkningar.