Den brottsliga vägen börjar redan i unga år för många. Ofta handlar det om individer som redan är kantstötta efter en uppväxt med droger och våld.
Det förklarar Nina Rung, kriminolog och föreläsare i genusfrågor.
– Man lär sig av det man växer upp med. Att det är ett sätt att hantera konflikter, till exempel. Har man dessutom lite sämre impulskontroll, är det inte så konstigt att man hamnar där man gör, säger Nina Rung.
Hon fortsätter:
– Vart tionde barn lever i hem med våld. Nästan dubbelt så många lever med missbruk och psykisk ohälsa. Det får effekter.
När dessa personer sedan är inne i på den brottsliga vägen, är det svårt att ta sig ur.
– Det blir svårare och svårare ju fler gånger du åker ut och in. Så är det ju. Du får svårare att hitta in på en normal typ av arbeten, eller har ens möjlighet att bli anställd. Det gör att du inte har något annat väl än den kriminella vägen. Väldigt många av dem har börjat tidigt. Har haft ett antisocialt beteende och har ofta varit utsatt för våld i nära relationer hemma. Alltså upplevt våld som små. Hur vi än gör så kommer vi alltid tillbaka till våld i nära relationer.
Hur ska vi komma till rätta med det här problemet?– Återigen. Vi måste se till att det finns trygga barn. Att de får möjlighet att ta sig genom skolan. Vi ser ju att det är väldigt många som får diagnoser till exempel, där man inte frågar om våld hemma även om symtomen att ha blivit utsatt för det, och att ha till exempel adhd, ser precis likadana ut. De får jättesvårt att koncentrera sig, de har svårt med impulskontroll – som gör att det blir svårt att vara i skolan och som gör att de hamnar tidigt på glid.
I de fallen måste samhället agera väldigt tidigt, menar Nina Rung. Det är en investering för framtiden. Insatser måste sättas in redan i förskolan.
– Det har blivit större grupper. Det gör det svårare att se alla barn och att hjälpa alla barn. Ofta de som kanske behöver lite extra stöd och hjälp, för att de inte får det hemifrån.
Nina Rung har en hälsning till politikerna när det gäller just livsstilskriminella.
– Ju mer pengar de lägger på resurser mot de här barnen som små, för nästan alla vet alltid vilka barn det är som sedan hamnar på sniskan. Desto mer kommer de att ha igen det senare. Att man inte börjar satsa för sent och säger, "oj, nu har vi den här 18-åringen", som redan har åkt ut och in. Kanske har blivit placerad och efter det har han rymt och begått småbrott.