Livsstilskriminella individer som gång på gång begår brott sammantaget står för en stor andel av den totala brottsligheten i Norrbotten.
P-O Andersson har arbetat 24 år som polis, både som ordningspolis, chef för narkotikaroteln och under de senaste åren som förundersökningsledare i Luleå. Anderssons innehar titeln kriminalkommissarie.
Det finns olika kriterier för att inneha titel linsstilskriminell, se faktaruta.
Narkotika är boven
P-O Andersson berättar för NSD att det för närvarande finns 68 personer som klassas som livsstilskriminella i Norrbotten, 33 av dem bor i Luleå, 14 i Boden och resten är utspridda i länet. Totalt handlar det om 65 män och tre kvinnor i åldrarna 20 till drygt 50 år.
– Vi inom polisen i Norrbotten lägger säkert 75 procent av vårt arbete på de här 68 personerna.
Att vara livsstilskriminell betyder att individen inte gör annat än att begår brott. Det handlar främst om stöld, snatteri, narkotikabrott, misshandel, trafikbrott som olovlig körning, hot men även rån, ofta då personrån.
– Det är som vi säger mängdbrott och så här har det sett ut under alla mina år inom polisen, säger han.
Anledningen är, enligt P-O Andersson, narkotika.
– Jag kan säga att det är uteslutande missbrukare, mest narkomaner med det förekommer även blandmissbrukare. Varför de begår brott handlar om att måste finansiera sitt missbruk.
Inte vara stölder
Personerna är inte bara tjuvar utan det finns ett visst mått av våld och ekonomisk brottslighet i individernas verksamhet.
Enligt P-O Andersson har en del av våldbrotten med personernas relationer att göra. Vad gäller den ekonomiska brottsligheten beror på att de ställer upp som målvakter för att sanera skulder.
– Det är inte ovanligt att livsstilskriminella lånar ut sitt konto eller personnummer till andra som utnyttjar uppgifterna på Internet för att på så sätt betala sina narkotikaskulder.
Hur blir man livsstilskriminell?
– Ofta kommer personerna från missbruksfamiljer. Det går oftast dåligt i skolan, de känner sig utanför, en del har så kallade bokstavssjukdomar och får inte den rätta hjälpen vare sig i skolan eller i hemmet, säger Andersson och fortsätter:
– Det handlar om individer som det inte går så bra för och då ska man så att säga bli bäst på att vara värst.
Lösningen är behandling
Under alla sina år inom polisen kan P-O Andersson se i tidig ålder att vissa personer är chanslösa, att det kommer att bli livsstilskriminella.
– Det finns dock några få som lyckas komma ur sitt kriminella beteende. Vi har flera exempel på personer som har varit stökiga och där allt har pekar åt fel håll men som rätar på sin vid 20-årsåldern.
Går det att bryta mönstret för de livsstilskriminella?
– Fängelse är ingen bra miljö för de här personerna eftersom man alltid återgår till kriminalitet efter frisläppandet. Ända sättet att bryta monstret är en bra vårdform men då måste personer också vara motiverad.