Syftet med Facebookgruppen som kÀnns igen av hashtaggen jagÀrhÀr Àr att bekÀmpa hat pÄ sociala medier.
NÀr medlemmarna surfar pÄ nÀtet och ser kommentarsfÀlt dÀr en hatisk stÀmning rÄder slÄr de larm om att det behövs en aktion. Ett flertal andra medlemmar ger sig dÄ in i gruppen och nyanserar diskussionen med balanserade Äsikter, pÄ sÄ sÀtt visar de Àven sitt stöd till den utsatta. Kommentaren avslutas alltid med hashtaggen jagÀrhÀr.
Andreas Broman, LuleÄ, Àr medlem i gruppen sedan i oktober i fjol. Men redan innan han gick med kunde han ge sig in i debatter och bemöta pÄstÄenden och oschyssta pÄhopp.
â Jag har kĂ€nt under en lĂ€ngre tid att hat och hot och mycket skit och alternativa sanningar ibland fĂ„tt hĂ€nga kvar pĂ„ nĂ€tet utan att bli emot sagt. Det gillar jag inte. Internet Ă€r dessutom öppet för alla och det finns Ă€ven barn dĂ€r, sĂ€ger han.
Andreas Broman Àr aktiv ute i kommentarsfÀlten Ätminstone ett par gÄnger i veckan.
â Det Ă€r inte alltid man gĂ„r in och argumenterar emot, utan det kan Ă€ven handla om att belysa om att det finns andra sĂ€tt att se saker och ting pĂ„.
KÀnner du att gruppen gör skillnad?
â Det mĂ€rks mer mer nu nĂ€r vi Ă€r fler, vi blir en vĂ€ldig samlad kraft tillsammans. Det Ă€r fantastiskt.
Otrevligheterna pÄ nÀtet tror han bottnar i mÀnniskors oro över saker sÄ som flyktingsituationen och andra kulturer.
â Oro Ă€r en upplevd kĂ€nsla och en upplevd kĂ€nsla Ă€r alltid sann. DĂ€rför mĂ„ste man ta oron pĂ„ allvar och bemöta den pĂ„ ett schysst sĂ€tt och hjĂ€lpa till att lugna mĂ€nniskor, resonerar Andreas Broman.
Facebookgruppen grundades av författaren tillika journalisten Mina Dennert i Göteborg. Hon berÀttar att det hela började med att hon som privatperson tröttnade pÄ att bli utsatt.
â DĂ„ jag Ă€r kvinna och har utomeuropeiskt utseende tillhör jag de tvĂ„ grupper som Ă€r mest utsatta pĂ„ nĂ€tet eller i samhĂ€llet överhuvudtaget. Ăr man som jag dessutom frĂ„n ett muslimskt land innebĂ€r det att mer Ă€n 90 procent av allt hat riktas mot dig, berĂ€ttar hon.
DÄ hon inte orkade med nÀthatet pÄ sociala medier brukade hon "klicka bort" vÀnner som delade inlÀgg om rasism eller spred missinformation. Tills hon insÄg att hon anvÀnde sig av fel strategi.
â Jag klickade bort det för att jag inte orkade, men om jag inte orkade vem skulle orka dĂ„?
En dag gick det heller inte att "klicka bort" en av vÀnnerna pÄ grund av sociala koder. I stÀllet blev hon tvungen att ta tag i saken och gÄ in i vÀnnens kommentarsfÀlt och ge sin syn.
â Innan det hade jag heller inte förstĂ„tt hur illa det var pĂ„ internet. DĂ„ jag gĂ„tt in pĂ„ hennes sida och kollat pĂ„ hatsidorna sĂ„ trodde Facebook att jag ville se mer av sĂ„nt. Det var helt absurt.
Kort dÀrefter kom hon pÄ att fler Àn hon sjÀlv borde göra nÄgot. Det var relativt enkelt att hemifrÄn med hjÀlp av en dator eller mobil ge sig ut pÄ internet för att stÀvja hatet. Hon bjöd in 20 kompisar till att börja med.
â Jag insĂ„g att om vi blev fler sĂ„ borde vi kunna göra jĂ€ttestor skillnad.
I dag har gruppen drygt 70 000 medlemmar som dagligen ger sig in i debatter. Medlemsantalet vÀxer stadigt.
Ăven en förening har bildats och jagĂ€rhĂ€r finns pĂ„ Facebook i flera europeiska lĂ€nder.