I centrum stÄr fyra stolar. TvÄ vÀldesignade, tvÄ alldagliga. En Bauhausinspirerad i trÀ och stÄl. En varmröd i böjtrÀ. En nÀtt stol med flÀtning i ryggen och dansanta ben. FöregÄngare nÀr de en gÄng skapades. Beundrade. Men inte bekvÀmast. Den mjukaste och enklaste stolen i trÀ och skinn frÄn 1926 Àr den som alla som provar stolarna tycker Àr den bÀsta. Det Àr den Àldsta.
Arkdes, före detta Arkitekturmuseum, visar upp Josef Franks verk (1885â1967) i en bred utstĂ€llning med bĂ„de arkitektur, mönster och möbler. Idag Ă€r hans tyger, design och möbler en klassmarkör, men han var en visionĂ€r arkitekt, mönsterformgivare och socialist. En formgivare som lĂ„g lĂ„ngt före nĂ€r han började sin bana i Wien pĂ„ 1910-talet.
UtstÀllningen visar med hjÀlp av bilder och skisser hur han börjar med att skapa en egen vindslÀgenhet tillsammans med sin svenska fru Anna under takÄsarna i Wien. Vi fÄr se vitrinskÄp som var revolutionerande nÀr han ritade dem 1914. Runt om honom levde fortfarande jugendidealen, 1800-talets svepande naturlyrik i bÄde möbler och tyger, vilket stÄr i skarp kontrast till de nÀtta skÄpen i glas utan nÄgra utsmyckningar som han lÀt bygga.
Han ritade villor, kvarter och stadsdelar. Miljöer som han ville skapa för alla mÀnniskor, inte bara dem som hade rÄd. Med hjÀlp av en film fÄr vi uppleva en av de första villorna som byggdes i Wien. Ett hus med ljus, enkelhet och mÄnga ytor som skapades för att huset skulle vara öppet för hela familjen. En nyhet dÄ nÀstan alla bostÀder innan dess var utformade för att gömma vardagen och barnen.
Samtidigt med att hans arkitektbyrÄ börjar slÄ igenom i Wien Àr det en annan österrikare, Adolf Hitler, som trÀnger sig fram med hot och avsky mot modernitet, internationalism och judiskhet. Spelrummet för dem som Àr med och skapar framtiden blir allt mindre. Vilket till exempel syns nÀr ett av Europas modernaste hus, Postsparkasse, byggs i centrala Wien samtidigt som kvarteren runt omkring uppförs i en 1800-talsstil.
Till slut blir luften svÄr att andas i nÀrheten av Wiens salonger, och nÀr Estrid Ericson frÄn Svenskt Tenn erbjuder honom att flytta till Stockholm sÄ kommer han hit. HÀr skapar han de stilsÀkra Falsterbovillorna och massor av olika föremÄl, mönster och möbler till Svenskt Tenn. Men Hitlertyskland klampar in i Norge och Danmark och dÄ tar familjen Frank sin tillflykt till USA.
Efter andra vÀrldskriget ÄtervÀnder de till Sverige dÀr han fortsÀtter att designa, rita och skapa för Svenskt Tenn och andra.
Tyger med Manhattans kartbild, möbler som skulle passa i en hotellfoajé pÄ Femte avenyn, förnuftiga lampor och stilsÀkra skÄp. Josef Frank fortsÀtter att skapa i en aldrig sinande takt. PÄ utstÀllningen fÄr vi se de skisser som han mÄlade i akvarell innan mönstren blev till. Vi fÄr se nÀstan alla stolar, skÄp och de mjuka, omfamnade sofforna.
Vi fÄr ocksÄ se mÄnga av hans skisser som aldrig blir verklighet. I Sverige byggdes endast de villor som han skapade i Falsterbo. Hans förslag till hur KungstrÀdgÄrden skulle moderniseras pÄ 1950-talet refuserades av juryn, liksom ett förslag pÄ en 22 vÄningar hög tillbyggnad pÄ Riksdagshuset.
I Svenskt Tenns skyltfönster vid StrandvÀgen finns de möbler och tyger, ljusstakar och lampor, statusmarkörer, som tack vare borglighetens omfamnade, fortfarande tillverkas. Tygerna mÄ blekas, mÀssingsljusstakarna oxideras, men Josef Franks tanke om att alla Àr vÀrda nÄgot vackert i sitt hem skymtar fortfarande fram, trots prislapparna.
Hans vision om att formgivning Àr till för att underlÀtta, ge nya perspektiv och glÀdja, nÄdde ut till medel-klassen. Men drömmen om att nÄ alla gick i kras, liksom för alla hans samtida inom Arts and crafts-rörelsen, Artdecorörelsen, Bauhausrörelsen och den svenska tanken om vackrare vardagsvara.