Sakta men säkert växer det nya Kiruna fram. På den andra stora gruvorten försvinner allt större delar av Malmberget, samtidigt som Gällivare växer. Men har de boendes förhoppningar om det nya drömsamhället infriats?
Det är något som Eugenia Segerstedt på Luleå tekniska universitet har studerat sedan 2013. Och nu är hennes doktorsavhandling "Small town big move. Constructions of place in transiting mining communities" klar.
Forskaren pekar på att det handlar om väldigt många människor, mycket data och material som ligger till grund för studien.
– Det är en lång studie. Och det handlar om över 3 500 enkätsvar, över 100 sidor intervjuer, inspelningar från hållna workshops, säger hon och tillägger att hon även hade tillgång till en del enkätdata som samlats in i ett tidigare Nya Giron-projektet.
Under studiens gång blev det många resor till gruvorterna. Förutom intervjuer och workshops har tid avsatts till besök på platser som var viktiga för de boende. Ett steg i att få en klarare bild över deras förväntningar på det nya samhället.
– Intressant eftersom jag brinner för regional utveckling, säger hon och tillägger att jämställdhetsaspekten är viktig.
Hon berättar att man bland annat tittade på viljan att flytta. 2011 ville de verksamma inom arbetarklassyrken i större utsträckning stanna kvar i Kiruna. Redan då märktes en större vilja att flytta bland de yngre.
– Det var likadant fem år senare framför allt bland dem upp till 34 år.
Studier visar på att Kirunaborna i början av samhällsomvandlingen hade en positivare inställning till framväxten av det nya. År 2016 hade dock hoppet minskat, främst bland kvinnorna.
– Det är en viktig skillnad mellan att vilja bo kvar för att lokalsamhället är attraktivt och det finns hopp om att det blir bättre, och att vilja bo kvar för att här bor ens mamma till exempel. Det visar på att det är viktigt att fokusera på frågor medborgarna prioriterar.
Hon fortsätter:
– Förhoppningsvis blir det ett Kiruna som är mer inkluderande, och att stadsomvandlingen fortsätter med mer fokus på tillgång till bostäder, vård, omsorg, mötesplatser. Det finns risker med att låta det fortsätta som det såg ut 2016, då riskerar Kiruna bli äldre männens stad.
Dessutom upplevde vissa att det fanns ett exkluderande mönster. Man kände sig inte välkomna utan upplevde att en mängd villkor måste fyllas för att platsa.
Många Kirunabor kände att stadsomvandlingen inte gått i den riktning som hen hade hoppats på. En del förändringar hade skett för fort, en del hade uteblivit.
– Jag upplevde att Kirunaborna var mer projekttrötta, det andades uppgivenhet i den senare studien medan i Gällivare fanns mer entusiasm kvar.
Enkätundersökningarna bygger på enkätsvar från var tionde på orten. I Gällivare visade en 3D visualisering bland annat att kvinnorna inte var lika nöjda med den byggda miljön.
Har forskningen gett dig mersmak?
– Jag hade gärna fortsatt forska kring samhällsomvandlingarna, säger hon och tillägger att Gällivare hade varit intressant att fokusera mer på när många av idéerna kring nya centrum är på väg att besannas.
Än återstår viktiga pusselbitar innan samhällsomvandlingarna är i hamn. Kommer drömmarna om det hållbara och attraktiva mönstersamhället där alla har sin plats att förverkligas?
– Det är viktigt att hålla löften för att hålla medborgarnas hopp vid liv. Brutna löften fortsätter spela roll, de etsar sig fast i minnet.