1. Ökad skärmanvändning orsakar närsynthet hos barnen.
– Tendentiöst. Forskningen tar inte hänsyn till är att vår synförmåga har försämrats ända sedan elektriciteten kom, och vi kunde sitta inomhus mer och läsa mer. Även böcker kan ge närsynthet.
2. Små barn kan inte överföra digitala färdigheter till verkliga livet.
– Nja. Vinnarna i digitaliseringen är tvärtom marginaliserade grupper och barn med särskilda behov. Via läsplattor får de hjälp med exempelvis rättstavning och att skriva texter på skärm, det betyder mycket för dem.
3. För mycket skärmtid kan inverka negativt på språkinlärning och empati.
– ”Skärmtid” är inte en aktivitet i sig, utan kan se helt olika ut. Ta barn som chattar i en stödgrupp om att det inte är okej att föräldrarna misshandlar dig – de kan utveckla massor av just empatiförmåga.
4. Digitala "pling- och klick"-funktioner gör barnen beroende av snabb bekräftelse.
– Vi behöver prata mer med barnen om det egna värdet, att det inte handlar om att många "gillar" din bild. Inte heller vi vuxna ska vara i apparnas våld. Men att få bekräftelse är samtidigt ett grundläggande behov, precis som mat och sömn.
5. "Paddorna" gör att barnen inte får öva på tålamod och "ha tråkigt".
– Att tålamod är en dygd, vete sjutton om det finns belägg för det? Likaså är det inte nyttigt att bara ha tråkigt, även om vissa ibland behöver stänga av mobilen och stå och stirra i en kö.