Arbetsförmedlingens extratjänster – ofta tidsbegränsade jobb inom offentliga sektorn, där den kommun eller region som sedan anställer får lönebidrag – har hjälpt många nyanlända till arbete, ända sedan flyktingkrisen 2016.
Av de cirka 38 000 nyanlända som under 2018 lämnade Arbetsförmedlingens tvååriga etableringsprogram hade 45 procent börjat studera eller arbeta och ungefär en tredjedel av dem – 4 700 personer – var anställda på en extratjänst. Det visar aktuell statistik från Sveriges kommuner och landsting.
Men från den 1 januari 2019 råder stopp för extratjänsterna, vilket oroar SKL.
– Att det nu är stopp i möjligheten att använda extratjänster samtidigt som arbetsförmedlingen gör stora nedskärningar lokalt gör att vi och våra medlemmar är bekymrade för utvecklingen 2019, säger Per-Arne Andersson, avdelningschef på SKL.
Deras enkät med landets kommuner visar på betydande konsekvenser för det lokala arbetet med nyanlända om extratjänsterna försvinner.
De statliga pengarna har nämligen inneburit flera fördelar för kommunerna. Dels har de varit en viktig del i de nyanländas integration, dels har de nyanlända fått in en fot på arbetsmarknaden – men kommunerna har också avlastats ekonomiskt.
Nu hotar i stället en kostsam smäll.
– Om inte de nyanlända kommer ut i arbete genom extratjänster eller studier, finns inte så många andra ersättningsformer. I stället kommer personerna att behöva ha försörjningsstöd från kommunerna, säger Per-Arne Andersson.
Han räknar med att det blir betydligt fler nyanlända som tvingas till kommunala försörjningsstöd.
– Under 2019-2020 blir det en "övervältning" av statliga kostnader till kommunerna. I prinicip alla kommuner svarar så i vår enkät. Framförallt de med många nyanlända. För majoriteten av de nyanlända som inte kommer i arbete eller studier inom två år, oavsett hur välutbildad man är, hamnar i beroende av kommunala försörjningsstöd.
Men extratjänsterna har också inneburit "fler händer i välfärden", precis det många av Norrbottens kommuner behöver för att klara den demografiska försörjningsbördan.
– Så är det. Vi har ett skriande behov av personal inom kommunala sektorn.
Kommer många nyanlända att flytta från glesbygdskommunerna när extratjänsterna försvinner?
– Absolut. Människor oavsett situation vill ha ett arbete, både för att det ger pengar men också en bättre livssituation.
SKL har även kritiserat det tvååriga statliga etableringsprogrammet i sig, eftersom det inte har kunnats förlängas på individnivå och anpassas efter de nyanländas förutsättningar.
– I stället har det varit lika för alla, oavsett om man saknar grundskoleutbildning. Vi tycker att etableringstiden borde vara mer flexibel.
Per-Arne Andersson menar att kommunerna nu får lida ekonomiskt, så länge inte regeringen har en ny arbetsmarknadspolitik färdig.
– Vi får återkomma till hur stora "övervältningskostnaderna" blir, men kommunerna måste kompenseras.
Kostnaderna för migrationen tyngs också av investeringar i nya skolor, omsorgsboenden och infrastruktur.
– En kombination av demografiska kostnader och kostnader för försörjningsstöden. Kommunerna får alltfler barn av utländsk härkomst i skolan, och vuxenutbildningen utgörs nästan bara av nyanlända i dag.
SKL kräver att regeringen öppnar för nya former av insatser, motsvarande extratjänster, så att nyanlända får en rejäl chans att komma in på arbetsmarknaden.
– Staten måste ta sitt ansvar så att inte försörjningsstödet i kommunerna skenar iväg, säger Per-Arne Andersson.