går ganska så obemärkt förbi

En gång i tiden, i slutet av 90-talet, gjorde Rare något extremt smart - de kopierade ohämmat Nintendos magnifika spelsystem, bytte ut karaktärer och handling, och lyckades på så sätt skapa några av de allra bästa spelen som kunde kläs in och placeras under julgranen. Rare envisas fortfarande med att kopiera Nintendo, men problemet är bara att de kopierar det där spelsystemet som var magnifikt i slutet av 90-talet. Där Nintendo har utvecklats och tagit sin Mario till 2000-talet, tror Rare att man fortfarande lyckas charma en spelvärld med utdaterade plattformselement och förutsägbara pussel.
Rare inser sina brister, och driver dessutom med dem, men det räcker inte. Den tiden som lagts på alla krystade skämt hade lätt räckt för att komma på något nytt istället, men det enda positiva vi har fått är fenomenalt snygga banor, ett fint avvägt kontrollsystem och pålitlig underhållning. Lite som att äta sin favoriträtt dagligen, tittandes på något småputtrande och trevligt på SVT (gärna en repris, så man slipper bli överraskad av någon oväntat twist i handlingen).
Spelet är alltså Rare i sitt esse, anno 1998. Den stela fordonseditorn tillsammans med den småcharmiga Grand Theft Auto-dissen/hyllningen lyckas inte föra fram djurduon i tillräckligt hög grad för att spelet ska kännas intressant i längden, och det eviga samlandet gör inte saken bättre. Det är trevligt och småskojigt, men erbjuder inget mer än det nödvändiga. För tio år sedan hade det säkert räckt för rykten om en "årets spel"-titel, idag kommer Nuts & Bolts gå ganska så obemärkt förbi.