Vid 84 års ålder upplever Georg Riedel inte att musiken håller på att sina, snarare tvärtom, vilket också är en förklaring till att han nu, tillsammans med fem unga musiker, ger ut en skiva, ”Secret song”, med helt ny instrumentell jazz.
– Jag satt ner vid pianot, utan att ha något direkt mål, och utan tanke på att någon över huvud taget skulle spela det, säger han.
Komponerandet kräver daglig koncentration men så värst mycket svårare än så verkar det inte vara.
– Jag får vara väldigt tacksam för det, hittills har jag inte märkt att det tagit slut, snarare att jag kommit på mer och mer, jag är till och med förvånad själv.
– Sedan kan det ju vara så att jag inte kan bedöma det. Men jag tror inte det, musikerna som spelar tycker att det är väldigt kul, och det är inte bara för att de är högaktningsfulla.
Skaparen av melodierna till ”Fattig bonddräng” och ”Idas sommarvisa” har haft sin hemvist i jazzen ända sedan han i ungdomen övergav planerna på att bli konsertviolinist och började med kontrabas i stället. Han spelade på Jan Johanssons ”Jazz på svenska”, landets i särklass mest sålda jazzskiva, och har arbetat med Gunnar Svensson, Arne Domnérus och Lars Gullin för att nämna några.
Under perioder i sitt liv har Georg Riedel, med sin djupa kärlek till Duke Ellington och inspiration från svensk folkmusik och judisk klezmer, känt sig gammelmodig och att han måste förnya sig, men inte längre.
– Jag är inte bunden till trender, jag skiter fullkomligt i det numera, jag gör det som är roligt att göra.
Att de nya låtarna till slut blev samlade på en skiva berodde mycket på att musikerna, som fått spela några av dem på Musikaliska Akademien, ville göra en inspelning. Georg Riedel har varit deras orkesterledare. Den rollen har han också, tillsammans med Lennart Åberg, under årets Östersjöfestival i Stockholm då Radiosymfonikerna ska framföra några av de mer modernistiska låtar som Jan Johansson gjorde när de spelade tillsammans i Radiojazzgruppen.
– Det var en väldigt kreativ period, man fick skriva precis vad man ville, allt spelades! Den musiken och den perioden tycker jag kanske är den viktigaste, men jag tycker nog att några av mina barnvisor är något av det viktigaste jag gjort också.
Georg Riedel har tillbringat påsken på Fårö tillsammans med sin stora familj. Minsta barnbarnet, 1,5 år, dotter till jazzartisten, tillika kompositören Sarah Riedel, har med hjälp av mor- och farföräldrarna börjat sjunga ”Lille katt”.
– Då blir jag rörd, säger Georg Riedel som till skillnad från stora delar av landets övriga befolkning annars kan höra både ”Idas sommarvisa” och ”Fattig bondräng” utan att ögonen tåras.
– Men det är fantastiskt att så många känner så, ett privilegium, säger han och beskriver sig själv och Astrid Lindgren som ”en lyckad kombination”.
– Speciellt Emilsångerna blev kongeniala på något vis. Hon var väldigt fin att arbeta tillsammans med, säger han och berättar att Astrid Lindgren inte lade sig i det musikaliska arbetet. 25 år senare fick han ett brev där hon, vid det laget nästan blind, tackade för melodierna.
Uppträder gör han fortfarande, bland annat på konserter med barnkörer. Han gör även nya barnvisor. I vår ska han tillsammans med Sarah Riedel och Mats Bergström framföra sina tonsättningar av Ulf Starks dikter ur boken ”Djur som ingen sett”, däribland en om Bipolaren, glad på våren – ledsen igen på hösten.
– Men det senaste året har jag inte spelat så mycket, jag måste ju trappa ner någon gång. (TT)