De gröna skyltarna vittnar om jakten på anhöriga till de som har lämnat oss. Det är ett arbete som hela tiden pågår men där det stora arbetet redan är gjort på kyrkogården i Luleå innerstad och ute på Örnäset.
Totalt ingick 700 gravar i ett projekt som startade 2010. När arbetet summerades saknades fortfarande innehavare till 130 gravar.
– Vi sätter ut några sådan här skyltar varje år, men det är inte så många efter det här projektet, säger Ingerlis Lyckhagen, förvaltningsassistent vid begravningsverksamheten i Luleå domkyrkoförsamling.
Inom Luleå domkyrkoförsamling finns uppemot 10 000 gravar på två begravningsplatser. På Örnäsets kyrkogård är det maximalt två personer som är gravsatta i varje grav. I innerstaden, som öppnades på 1870-talet, kan det handla om betydligt fler.
– Är det en kistgrav så kan det vara sex personer. Det kan till och med vara tolv stycken, om det är en riktigt stor gammal grav. De köpte ofta sina gravar. De ville kunna gravsätta väldigt många i sin släkt eller familj i samma grav, säger Ingerlis Lyckhagen.
Det är också i dessa fall som arbetet många gånger fortsätter. Ju äldre grav, desto större risk att gravrättsinnehavare saknas. Graven kan ha bytt familj eller innehavare i flera led.
Fram till 1991 ärvdes gravrätten. Sedan dess finns ett nationellt krav att en gravrättsinnehavare ska vara anmäld, uppger Ingerlis Lyckhagen.
Om inte – då börjar jakten.
– Ibland kan vi få tips av vänner eller bekanta om var vi ska söka.
Runt 550 gravar har i dag återgått till Luleå domkyrkoförsamling.
– I och med att vi inte har fått tag på dem så anses den återlämnad. Då har skylten suttit ute i fem år, kanske till och med ännu mer.
I dag råder gravfrid i 25 år efter senaste gravsättning. Kostnaderna står staten för.
– Sedan kan man förlänga när de här åren har passerat och då börjar det kosta.
Taxan är 1000 kronor för 15 år, om inte någon gravsätts under den tiden.
De nationella direktiven är att den gröna påminnelseskylten ska finns vid graven under minst två allhelgonahelger och två morsdagar.
– För det är då man vet att folk besöker sina gravar, säger Ingerlis Lyckhagen.
– Förr i tiden sattes de här skyltarna ofta ut när en grav var vanvårdad. Så är det inte i dag. Nu är det oftare att vi helt enkelt saknar kontaktuppgifter. Så sitter det en sådan här skylt på en grav, då är det jätteviktigt att någon hör av sig. Så att den faktiskt inte försvinner.