â Det kĂ€ndes viktigt att fĂ„ fram det pĂ„ ett sĂ€tt sĂ„ att de som satt dĂ€r inne pĂ„ andra sidan verkligen förstĂ„r vad de stĂ€llt till med, sĂ€ger Gustaf Seppelin Solli, 24.
MĂ„lsĂ€garbitrĂ€det Olov Ăstensson:
â Han klargjorde pĂ„ ett vĂ€ldigt bra sĂ€tt vad som hĂ€nt. Han var bara 19 nĂ€r han drabbades, och han hĂ„ller inte bara ihop i domstolen utan Ă€ven i sitt liv. Jag Ă€r oerhört imponerad av Gustaf, sĂ€ger Ăstensson.
PÄ Ähörarplats var nÀra anhöriga djupt berörda. Inne i rÀttssalen tittade de flesta ned i bordet.
â Jag har ju förelĂ€st och jobbat med att prata om det hĂ€r i 2,5 Ă„r sĂ„ jag var nog ganska bra förberedd, sĂ€ger Gustaf Seppelin Solli, som vittnade pĂ„ den andra hela dagen av kalkugnsrĂ€ttegĂ„ngen.
Han jobbade Ät Empower som den 1 november 2011, tillsammans med personal frÄn Limab, skulle ÄtgÀrda Nordkalks kalkugn. FrÄn början var det tÀnkt som ett murningsarbete men uppdraget förÀndrades till att man med hjÀlp av vatten skulle avlÀgsna en stor kalktillvÀxt i ugnen.
Gustaf Seppelin Solli vittnade om att han inte fÄtt nÄgra instruktioner, att han inte uppfattade att det fanns nÄgon arbetsledare pÄ plats och att han inte fÄtt nÄgon information om riskerna. Han anvÀnde aldrig den skyddsdrÀkt som fanns tillgÀnglig.
â Det kĂ€ndes som att den inte behövdes. Och hade jag haft den Ă€r jag sĂ€ker pĂ„ att jag strukit med. Det gĂ„r inte att krypa med en sĂ„dan drĂ€kt. Och anledningen till att jag klarade lungorna var att jag andades genom t-shirten och den hade jag aldrig fĂ„tt upp med drĂ€kten pĂ„.
FrÄn början var hans uppgift att hÄlla koll pÄ slangen pÄ sjÀtte vÄningen, men efter en stund tog han beslutet att gÄ ned en vÄning och hjÀlpa till med att spola vatten eftersom han kÀnde sig "överflödig". NÀr explosionen kom fylldes rummet med en flera hundra grader het blandning av vattenÄnga och frÀtande kalk.
â Det började dĂ„na och vina. Sedan gick allt Ă„t helvete.
För att ta sig ut var arbetarna tvingade att krypa förbi luckan dÀr den största mÀngden slungades ut.
â Jag kröp förbi den och sĂ„ lĂ€nge jag orkade. Men jag fick ingen luft och krafterna tog slut. LĂ„gan rann ur mig. Jag var sĂ€ker pĂ„ att stryka med.
Men nÄgra kollegor fick ut honom, sköljde av honom och slÀpade honom nedför trappan till duscharna.
â NĂ€r de började skölja ur ögonen fick jag tillbaka kĂ€nseln. SmĂ€rtan var fruktansvĂ€rd. I duschen önskade jag att hjĂ€rtat skulle stanna sĂ„ jag skulle slippa ha ont. Sedan kom ambulansen. Inne i ambulansen sade jag Ă„t dem att "ge mig allt ni har", och de svarade "du har redan fĂ„tt allt". Sedan kommer jag inte ihĂ„g nĂ„gonting förrĂ€n pĂ„ julafton.
Han vÄrdades lÀnge pÄ sjukhuset i Uppsala.
â Jag fick lĂ€ra mig allt pĂ„ nytt. Först hĂ„lla huvudet rakt, sedan gĂ„, Ă€ta, gĂ„ pĂ„ toa. Jag var som ett barn.
Gustaf Seppelin Solli har drygt 50-procentiga Àrrbildningar pÄ kroppen, en nervskada i ena benet, rejÀlt nedsatt syn, Ätta fingrar amputerade och har plÄgats av mardrömmar. Nu hoppas han att det blir fÀllande dom och kÀnnbara straff för de inblandade.
â Jag hoppas men förvĂ€ntar mig ingenting. Det har varit sĂ„ mĂ„nga fall med friande domar och rĂ€ttssystemet Ă€r inte kompatibelt med den verklighet som rĂ„der pĂ„ arbetsplatserna, sĂ€ger Gustaf Seppelin Solli.
Under dagen vittnade Àven den omkomne Johan Löfroths far och bror (se annan artikel) samt tvÄ andra arbetare som skadades vid explosionen, Tarmo Niva och en man i 30-ÄrsÄldern.
PÄ fredagen fortsÀtter rÀttegÄngen. DÄ ska den Ätalade före detta platschefen vid Nordkalk vittna.