– Det är tänkt att jag ska sluta den 1 juli. Vi får se hur det blir men pensionär på heltid blir jag aldrig, säger Lars Sandström, som vi nu porträtterar i serien "Kommunens dolda hjältar".
Han fyller 69 i år och är ansvarig för Luleå kommuns biogassatsning. Basen finns på Midgårdsvägen där han planerar verksamheten, men några gånger i veckan besöker han Uddebo.
– Jag kontrollerar hur produktionen flyter och hur bygget av den nya rötkammaren framskrider. Den ska invigas senare i år.
Läs mer: Konsten är hennes verktyg att stötta
Vi tar en rundtur tillsammans med driftchefen Lars Brännvall, och börjar 30 meter upp, på toppen av de båda rötkamrarna.
De tar emot det slam som blir över när Luleås avloppsvatten renas. Slammet lagras, värms och då bildas metangas.
– Anläggningen är i princip självförsörjande på energi. Vi försörjer även 150 personbilar och åtta LLT-bussar med gas och har några avtalskunder.
På toppen av rötkamrarna har man, förutom en vidunderlig utsikt över Luleälvens utlopp, även en bra vy över anläggningen.
Till höger ramlar det använda slammet ut och lagras för att slutligen bli anläggningsjord.
– Allt används. Det kan inte bli miljövänligare.
Lite längre bort står gasfacklingen, där överskottsgasen bränns upp.
– Tyvärr har vi ett överskott vi inte kan använda. Det är synd att vi inte får producera till privatpersoner också. Vi har kapacitet att ta emot Luleåbornas 4000 ton matavfall också. Jag tror det blir så i framtiden.
Läs mer: Fixaren som får skolans vardag att funka
Ännu längre åt höger syns SSAB:s forskningsanläggning Hybrit.
– Det blir ett gaskluster här. Om SSAB lyckas använda vätgas är det en smärre revolution. I närheten har vi också Luleå hamn. Kan vi blanda ut den metangas som kommer att användas i hamnen med vår biogas så har vi Europas renaste fartygsbränsle i framtiden.
På bottenplan finns gasbehandlingen och gasklockan, där gasen fördelas mellan el, värme och fordonsgas.
Lars Sandström säger:
– Det är så fantastiskt intressant. Och allting kommer från en produkt som ingen egentligen vill ha – skit!
Entusiasmen över uppdraget har starkt bidragit till att han blivit kvar på övertid.
– Jag hade tänkt gå i pension när jag var 65 men då hörde Luleå kommun av sig. Det var tänkt som en övergångsperiod men det blev så här. Och jag anser att har man intressanta arbetsuppgifter är det inget hinder att jobba. Då är varje dag rolig. Jag har haft tur i mitt liv.
Läs mer: Hon gör Luleå tryggare och vackrare
Han växte upp i Umeå, utbildade sig till samhällsplanerare och fick sitt första vikariat i Kiruna 1978.
– Det skulle bli tre månader men blev sex år. Sedan hade jag tänkt att dra mig mot Umeå igen men jag kom inte längre söderut än Luleå.
Lars Sandström gjorde 18 år som vd på Norrbottens turistråd, sedan blev det regional planering med klimat- och energifrågor på landstinget, konsult åt Ångpanneföreningen och tre år inom Biofuel region.
På fritiden spelar han gitarr (har varit medlem av bandet Hellre än bra) och har ett starkt intresse för, som han uttrycker det "amerikanska muskelbilar".
– Det är lite motsägelsefullt med mitt intresse för miljöfrågor, men jag rår inte på det.
Om allt går i lås slutar han på kommunen till sommaren. Men yrkeskarriären fortsätter ändå.
– Jag är verksam på nätverket Linkedin och tänker jobba som en slags influencer. Använda min erfarenhet och mina kunskaper inom klimat- och energifrågor på sociala medier. På något sätt kommer jag alltid göra något mer än att vara pensionär.