Redan i unga år blev han klassad som ett problembarn. Och det har satt sina spår.
Som 30-åring ser han tillbaka på ett liv som han inte unnar någon annan – ett liv där allt kretsat kring droger och kriminalitet.
– Jag har aldrig gillat att plugga egentligen, säger han och erkänner att det förutom lathet handlat om brister i tron på att han skulle klara det.
På grund av missbruket har han även varit hemlös.
För två år sedan tog han steget och lämnade livet som missbrukare. I dag har han insett att han inte ens kan ta en lättöl.
– Jag har insett att sprit och droger tar död på mig. Jag måste vara ärlig mot mig själv. För mig är det absolut viktigaste att vara nykter och drogfri. Jag har en bakgrund som jag bär med mig.
Sedan dess har även andra dörrar öppnat sig.
På arbetsförmedlingen fick han en handläggare som inte dömde ut honom, trots tidigare misslyckanden och missbruk. I stället fick han erbjudande om hjälp.
Sagt och gjort. Han tog emot den utsträckta handen och kom i kontakt med Iris (se faktaruta).
– Jag har fått chansen till ett annat liv än det jag levt, säger han och berättar att han tidigare inte ens fått behålla praktikplatser.
Han har alltid känt att det varit svårt att läsa och förstå innehållet. Det har också handlat om koncentrationssvårigheter. Förklaringen låg i diagnosen adhd och dyslexi.
För att klara betongutbildningen fick han en dator med läsprogram. Med hjälp av den försöker han nu också ta körkortet.
– Det är bara att inse att jag inte är som alla andra. Men nu vet jag vad jag behöver hjälp med. Bara för att man har diagnos är man inte dum i huvudet. Jag vill visa andra att det går och jag är värd att ha ett jobb.
Resan har dock inte varit lätt.
– Jag har velat ge upp hur många gånger som helst, säger han och påpekar att han nu ser framåt då han har mål att uppnå.
Om han bara lyssnat på sig själv hade det aldrig fungerat, det är han säker på.
– Utan dem på Iris hade jag nog inte klarat min utbildning med tanke på alla problem och mina diagnoser. De har fått mig att inse att jag bara kan göra så gott jag kan.
I och med att han klarat hinder på vägen känns livet roligare.
– Det här har gett mig en chans att utvecklas, Att växa som människa, säger han och konstaterar att han är 30 år och typ – har knarkat hela sitt liv.
Första tiden på jobbet på BTC kände han av pressen att prestera.
– Jag kände mig utanför när jag inte kunde lika mycket som alla andra. Jag kände mig naken, avklädd.
Än känner han av stressen när något blir fel. Men han har också insett att det är OK att göra misstag.
– Redan andra dagen på jobbet berättade jag att jag varit sprutnarkoman tidigare och att det var därför jag var tvungen att gå iväg för att lämna prover.
När en arbetsdag väl är till ända känner han av tröttheten efter ett jobb som är fysiskt tungt.
– Men jag mår bra av ett fysiskt jobb och av att ha rutiner, säger han och konstaterar att han försöker suga åt sig för att lära sig mer.
– I dag är jag grymt glad åt att jag har ett fast jobb. Jag har ett liv som jag inte trodde fanns och kan stå på egna ben.
Allt är dock inte rosenrött. Än är han stresskänslig och har behov av strikta direktiv över vad som ska göras.
Någon lust att sätta sig på skolbänken igen, har han inte.
– Jag är inte sugen, men jag är inte heller rädd. Det är skönt att slippa det motståndet i mig. Jag är jävligt nöjd med min tillvaro i dag, som nykter och drogfri, säger han och berättar att han bor på Porsön med sin lilla katt.
– Jag kan betala mina räkningar själv. Jag är jävligt stolt inte vara beroende av någon.
Då han lämnade sitt gamla liv bröt han med gamla bekanta.
– Jag kan hälsa på en del där ute i kylan, ibland brukar jag säga att hjälp finns att få och påminna om hur mitt liv var.
Att prata känslor är ännu svårt, trots att han fått ökad förståelse för andra.
– Det sög som fan när jag insett alla dem jag sårat. Men jag ger inte upp utan försöker, kanske går det bättre nu, säger han och tror sig ha hittat vägar för att hantera motgångar.
Han har till och med vågat sig ut på krogen och dansa i nyktert tillstånd.
– Jag har insett att det är lätt att vara drogfri. Det ska vara roligt att leva.
Att få sprida kärlek ger honom det rus som droger och alkoholen tidigare gav.
– Nu får jag vara med min brorsdotter och säga att jag älskar henne. Jobbet är en sidovinst...