Han odlar chili i sitt hem
Röda som gula - de är båda starka. Puoya Movahed odlar fyra olika sorters chili i sitt hem. Och inte bara för att han gillar stark mat, han fascineras också av smärtan frukten ger.
Fotograf: Extern
Foto:
Pouya Movahed första upplevelse av chili var inte så angenäm.
- Efter den erfarenheten hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle arbeta med det här.
Med "det här"" syftar Pouya just på chili och smärta. Han är läkare och forskar om naturprodukter och smärta, som exempel tar han om chili och cannabis.
- Tanken är att vi ska bli rädda för de här växterna. Chilins starka smak är dess skydd mot däggdjuren. På så sätt ska den undvika att bli uppäten. Men vi råkar tycka om det.
Han odlar själv chili hemma i sitt hus; "jag gillar stark mat." Och för att lyckas har Pouya tre nyckeord:
- Den behöver mycket sol, kärlek och uppmärksamhet.
Chilin har stått ute hela sommaren, men med hösten kommer kylan och de stora krukorna har fått flytta in till vardagsrummet.
- Så fort det är sol tar jag ut dem, jag rastar dem då och då! Och nu när det har varit varmt har de blivit tokiga och börjat blomma igen.
På våren klipper han ner dem till en tredjedel, sedan får de flytta ut i trädgården, där allt är relativt nytt. Huset däremot är byggt under mitten av 1800-talet. Pouya har bara bott där under ett års tid, men trots den korta tiden är det inte bara chilin som rotat sig. Mycket annat frodas och växer i trädgården. Vitlök, ruccula, citronmeliss och mynta är några växter som står i trädgårdslandet. Och parakrasse.
- Jag köpte frön i en trädgårdsbutik. När man tuggar på en liten bit så börjar man salivera, man domnar i munnen samtidigt som det kittlar. Så jag vill forska på vad det är för receptorer det handlar om.
För det är inte bara för den starka smaken som han har chili hemma. Det handlar också om hans forskning, om intresset för att människan har en mottagare, en receptor, för substansen i chilin, casaicin, och för konsekvensen av förtäringen: smärtan.
- Vi har ett speciellt lås, receptorer, i nerverna, dit olika nycklar passar. Substansen i chilifrukten är en nyckel. Att vi har en receptor för substansen betyder inte att den finns där enbart för att vi ska kunna känna den brännande smaken hos chilifrukten. Det måste finnas ett annat syfte.
Nu har Pouya och hans kollegor hittat kroppsegna substanser som passar i samma "lås" som chilin. Så långt har de kommit hittills, och förhoppningen är att de kan hitta fler kopplingar mellan olika substanser i växter och perceptorer.
I hans trädgård finns växter som har ett samband mellan olika mottagare. Ett exempel är mynta - substansen i den aktiverar en köldkänslig receptor.
- När man äter mynta upplever vi kyla och vi tycker det ger en fräschör. Och när vi äter ruccula och senap, som är besläktade, bränner det till, det gör lite ont.
Både ruccula och senap innehåller svavelkomponenter och mottagaren är en smärtreceptor, förklarar Pouya. Även kanel har samma mottagare som senap, och ger en brännande känsla. Sedan väcker kanel fler känslor än så.
Trädgården är vacker. Rosorna blommar än, likaså gör fingerborgsblomman - trots att träden har fått färgrika blad som börjar falla av för att lägga sig som lapptäcken på marken. Men att ha en vacker trädgård är inte allt för Pouya.
- Den ska vara mer än så. Jag skulle gärna vilja ha fler läkemedelsväxter, dels för forskningen, dels för att det är kul.
Inne i det gamla huset åker konserverad chili fram på bordet. Den ska vara tillbehör till maten som står på spisen. Pouya ger sig på en färsk bit gul chili. Strax därefter rusar han till badrummet. Han fick chili i ögat. Det gör ont, det svider, det hettar. Precis som när han var fem.
Så jobbar vi med nyheter