Staffan Hellman fick ett telefonsamtal frÄn sin granne pÄ lördagsmorgonen. Hans granne hade sett nÄgot konstigt i vattnet och de gick tillsammans ner till stranden. De anade snabbt vad det var de sÄg.
â Vi var ganska sĂ€kra men Ă€ndĂ„ inte helt hundra, sĂ€ger Staffan Hellman.
Han sade till grannen att stanna kvar och gick för att hÀmta bÄten.
â NĂ€r jag kommer fram sĂ„ ser jag klart och tydligt vad det Ă€r.
De ringde 112 och rÀddningstjÀnst samt polis kom snabbt pÄ plats. En dykare tog sig ner i vattnet och kunde dra i land den omkomne 18-Äringen.
â Det Ă€r vĂ€ldigt tragiskt. Att se honom Ă€r en syn som ligger kvar fortfarande, sĂ€ger Staffan Hellman.
DÀr och dÄ erbjöds han krishjÀlp men tackade nej.
â I det lĂ€ge som Ă€r dĂ„ agerar man, men sedan sjunker det in vad man sett och det Ă€r lĂ€nge sedan jag mĂ„tt sĂ„ hĂ€r dĂ„ligt. Man tĂ€nker pĂ„ familjen och sĂ„.
En ljuspunkt i mörkret, sÀger Staffan Hellman, Àr att den omkomne kunde hittas sÄ snabbt.
â Jag Ă€r glad, om man kan sĂ€ga sĂ„, att han hittades. Han hade en jacka som blev som en flytkudde och hade han inte haft det hade han kanske sjunkit, sĂ€ger han.
â Det kanske kan hjĂ€lpa anhöriga att sörja vederbörande.
För honom Àr det som skett en tankestÀllare pÄ hur snabbt livet kan vÀnda.
â TĂ€nk att de haft sĂ„ kul pĂ„ kvĂ€llen med den dĂ€r festen och att det kan vĂ€nda till det hĂ€r. NĂ€r man Ă€r yngre tĂ€nker man inte ens i de banorna utan allt Ă€r bara roligt.