– Jag träffade honom redan på 1990-talet när jag jobbade i Riksgränsen och han började också sin karriär där några år senare. Det är en liten värld när man håller på med skidåkning på den här nivån, säger Jussi Lindblom.
I början av 2000-talet flyttade han till Chamonix, och dit kom även Andreas Fransson att flytta.
– Det är klart att man lär känna varandra bra. Vi kanske inte åkte så mycket skidor tillsammans de senaste åren men vi hade otroligt mycket gemensamma vänner och träffades mycket på kvällarna och snackade. Vi hade en tight connection. Andreas var väldigt omtyckt. Det kan bli stora egon och att man tar mycket plats i den här branschen men Andreas var väldigt ödmjuk.
Han beskrivs som en person som levde för den extrema skidåkningen?
– Ja, det stämmer. Skidmässigt var han långt framme, ganska unik faktiskt. Han flyttade fram gränser. Men jag skulle inte säga att han var besatt av fara. Han var ingen galenpanna. Han visste vad han gjorde.
Sedan några år tillbaka bor Jussi Lindblom i Sverige igen och han livnär sig som bergsguide i hela världen.
– Jag jobbar inte så mycket längre i Europa. Det blir oftare i Himalaya, Nepal, Kaukasus, Ryssland och Antarktis. Just nu är jag faktiskt på väg till New York.
Han fick beskedet om Andreas Franssons död på morgonen.
– Det var tungt. Otroligt tråkigt.