Det vinnande förslaget för Ettans båthamn är en avbild av kommunarkitekternas samrådsförslag till detaljplaneprogram med Henrik Sjöberg som medförfattare. Henrik har också ingått i juryn som valt det vinnande förslaget. Att han dessutom är kommunens stadsarkitekt gjorde det kanske lättare för juryn att enas, trots att förslaget avviker från tävlingsprogrammet på väsentliga punkter. MAF har inte ens försökt att lösa de svårigheter som är inbyggda i kommunarkitekternas förslag. I stället försöker man trolla bort dem med hjälp av fingerfärdiga illustrationer, där man flyttat solen som vilken fotolampa som helst.
Det som gör den här tävlingen ovanlig är att spelreglerna har ändrats under spelets gång. Hade vi tävlande fått direktiv om att följa kommunarkitekternas programförslag hade vi förstås gjort det och kanske hittat lösningar som inte kräver en lika stor omarbetning. Det hade gagnat alla parter, inte minst Henrik Sjöberg. Nu nämndes inte kommunarkitekternas programförslag i tävlingsprogrammet, och själv visste jag inte ens att det fanns. Jag visste inte heller att stadsarkitekten satt i juryn, det fick jag läsa i torsdagens NSD. Juryns sammansättning brukar man redovisa i tävlingsprogrammet.
Samma ideer med i mitt tycke alltför täta och svårlösta kvarter med inslag av svårbemästrade ”kanaler” avser man att tillämpa i andra centrumnära områden. Jag tror att de fastighetsbolag och entreprenörer som står beredda att bygga det nya Luleå kommer att ha synpunkter. Jag instämmer med Henrik Sjöberg i att det vore välkommet att få till stånd en öppen diskussion om hur vi vill ha det. Henrik borde invänta en sådan diskussion liksom sedvanlig hantering enligt PBL innan han sjösätter sitt programförslag i Ettans båthamn. Vi får väl se om det tål verklighetens nordiska ljus.