Halv sex på morgonen hämtar gode mannen Kristina Ek upp Quadratullah på Björkskatans boende.
Han kommer ut ur dörren med en kappsäck. Samma som han hade när han flydde i gummibåt över Medelhavet och till fots genom Europa för att söka tryggheten i Sverige.
På frågan om hur han känner sig svarar han kort:
– Det känns obehagligt.
Hans lärare har skickat med en dagbok och uppmanat honom att skriva en mening varje dag för att bibehålla svenskan. Quadratullah är den elev som har lägst frånvaro i klassen.
– Det har gått väldigt, väldigt bra för honom i skolan, säger Kristinas sambo Lasse Bergwall.
När det stod klart att Quadratullah skulle utvisas önskade han att Migrationsverket skulle skjuta upp det tills efter nationella provet i matematik. Han blev godkänd på provet och har nu 11 betyg – tillräckligt för att komma in på gymnasiet.
– Jag hade tänkt gå flygteknik, berättar han.
Tre bilar med Quardatullahs vänner åker iväg mot flygplatsen. Vännerna har vakat hos honom hela natten.
Kristina har inte heller sovit särskilt bra.
– Jag har tänkt på om jag hade kunnat göra någonting annorlunda. Allting känns så orättvist, säger hon.
Quadratullahs fick första avslaget på asylansökan några dagar före sin 18-årsdag.
– Han är en enastående samlad person. Men då var han ledsen och stannade hemma från skolan några dagar.
Quadratullah har fått brev från talibanerna där det står att han ska dödas genom hängning om han inte anmäler sig till dem. Det handlar om en markkonflikt som han ”ärvt” av sin pappa, efter att pappan dödades av en mina.
Hans syster lyckades skicka brevet till Sverige och de lämnade in det i överklagan till Migrationsdomstolen. Men då hade han hunnit fylla 18 år och bedömdes som en vuxen som kunde internfly i Afghanistan.
Eftersom han fick första beslutet före 18-årsdagen omfattas han inte heller av nya gymnasielagen som träder ikraft i sommar.
– Vad hade hänt om vi hade haft med de där breven från början? Då hade han kanske fått stanna, funderar Kristina.
Två representanter från Migrationsverket möter upp på flygplatsen för att gå igenom de sista pappren med Quadratullah.
– Det är väl ungefär en i veckan nu som vi utvisar till Afghanistan, berättar handläggaren Åsa Axelsson.
Hon låter honom dröja kvar några minuter med sina vänner i entréhallen för att ta farväl. Ungdomarna turas om att ta gruppbilder med sina mobil. De är sorgsna.
– Det känns hemskt för oss. Migrationsverket spelar med hans liv. Jag fattar inte hur de kan göra så här, säger Hassan Khavari.
Amir Haghyar kramar sin vän.
– Vi kommer från samma stad. Varför fick jag uppehållstillstånd och inte han? Jag hatar Sverige, säger han med tårfyllda ögon.
Amir och ytterligare en kompis följer honom ända upp till säkerhetskontrollen.
Om ett dygn landar Quadratullah i Kabul. Han har en syster där. Hon är arbetslös och bor inneboende hos en väninnas familj, men där kan han inte bo.
Han hoppas bara att det ska lösa sig. Till sin hemby och sin mamma kan han omöjligt återvända, det är för riskfyllt.
Kristina och hennes man har lovat att försöka ordna ett jobb åt honom i Sverige. Kanske kan han återvända en vacker dag, på arbetstillstånd.
– Vi har inte gett upp hoppet, säger hon och torkar upprepade gånger bort tårar ur ögonen innan hon kör tillbaka till Björkskatan för att tömma hans rum.