"Att han bara står här idag är helt otroligt, jag är så glad varje morgon jag kommer ut och han bara är här, säger Susann Hansson.
Tidigare har NSD rapporterat om bristen på intensivvård för hästar i norra Sverige, där närmsta akutvård är finns i Uppsala. Ett avstånd som gjorde att Madelene fick ta det tunga beslutet att avliva sin häst Ghalia då hon inte skulle klara av den långa färden till vård.
Även för Susann Hansson i Alvik och hennes häst Ville blev det ett val mellan liv och död. Allt började en torsdag på höstlovet då Susanns dotter märkte att Ville han inte bajsade normalt och hade lätta koliksymptom. En veterinär gav dropp och smärtstillande på plats, men inget hjälpte.
– Han var inte jättedålig vid det laget men man såg på honom att han var påverkad, så jag valde att sova med honom i boxen då veterinären skulle komma tillbaka dagen efter. Den natten var jag väldigt orolig, säger Susann Hansson.
På fredagen var Ville i ännu sämre skick och fick komma in till kliniken i Boden med kort varsel trots att de egentligen inte hade några lediga tider. De hittade en knöl i tarmen och konstaterade att det inte gick att göra något mer där.
Ultraljudsfilmerna skickades till Ultuna Universitetssjukhus i Uppsala, och de fick veta att det skulle gå att göra en operation där.
– Han hade fortfarande viljan i ögonen och hade inte gett upp, så det kändes inte som att jag kunde stå bakom beslutet att avsluta hans liv.
Veterinärerna i Boden bedömde att han skulle klara resan och gav smärtstillande, sedan började Susann och hennes dotter köra.
– Det var storm ute och jag hade varit vaken med honom sedan torsdagen så jag var jättetrött, men min dotter hjälpte mig att köra så vi byttes av.
"Han är vår odåga men man har aldrig tråkigt med honom", säger Susann Hansson.
När de kom fram på lördag morgon var Ville i väldigt dåligt skick och lades in direkt på intensiven.
– De tog prover och mätaren slog i toppen.
Ville fick inte äta någonting under flera dagar då hans tarmar behövde få tid att läkas. Under tiden fick han dropp och när han blivit tillräckligt pigg för att opereras gjordes en titthålsoperation och man kunde konstatera att han inte behövde den större operation som annars var planerad.
– Det var många gånger vi kände att vi inte kommer få med honom hem, och då ville vi bara stanna och vara med honom hans sista tid i livet och inte lämna honom i sticket, säger hon.
Ville var i dåligt skick under tiden han var på intensiven i Uppsala. Han fick dropp, antibiotika och kortison och blev efter en vecka så pass bra att han fick åka hem.
"Vi fick hälsa på honom en liten stund varje kväll under tiden han var inlagd", säger Susann Hansson.
Efter ytterligare en dryg vecka kunde de åka hem, Ville behandlades ytterligare drygt en månad med mediciner. Susann är säker på att han skulle ha dött utan intensivvården.
– Känslan när vi förstod att han skulle klara sig och att vi skulle få med honom hem är obeskrivlig. Det var som att vinna på jackpott.
När hon ser tillbaka på händelsen är hon glad att hon bor i Alvik och inte i Gällivare, där hon bodde i tidigare.
– Då hade han aldrig klarat sig, vi hade inte ens hunnit fram till Boden och få veterinärvård där.
"En del av våra hästar tävlar i hoppning och dressyr men främst är de familjemedlemmar", säger Susann Hansson.
Det faktum att intensiv- och akutvård för hästar saknas i norra Sverige oroar henne, och hon ser en stor risk att hästar som skulle gå att rädda avlivas på grund av det.
– Man är livrädd att det ska hända något. På vägen hem igen från Uppsala kände jag att jag ville vända tillbaka, jag vågade inte åka ifrån tryggheten med intensivvård.
"Jag har alltid gillat hästar. När jag var 11 köpte mina föräldrar en unghäst till mig efter jag hade tjatat under en längre tid. De köpte en unghäst för de trodde jag skulle ledsna på den och de kunde sälja den sen, men det gjorde jag inte och den blev 34 år", säger Susann Hansson.
Vad är det bästa med Ville?
– Han har väldigt mycket egen vilja och attityd men han är en sjukt rolig häst.
– Att han bara står här idag är helt otroligt, jag är så glad varje morgon jag kommer ut och han bara är här.
"De hade inte gått utan mina släktingar och vänner som ställde upp och tog hand om de andra hästarna när vi var nere med Ville. Att kunna ta ledigt från jobbet och få tag på lastbil att hyra, då gäller det att mycket bra folk som backar upp en", säger Susann Hansson.