Mina förväntningar låg ungefär på en medelålders publik som druckit för mycket snaps, singback-framträdanden och en jobbig pub-skrikig ”spela creedence-publik”. Dom krossas snabbt under öppningsnumret signerad Andreas Johnson och ”Sing for life” uppbackad av ett stort och kompetent husband till en finslipad ljudbild och en publik i gladaste laget. Det bjuds på alla hits från artisterna; Lady Stardust av Lisa Miskovsky, You av Robin Stjernberg, 7 days and 7 nights av bodensonen Brolle, Min Kärlek av Shirley Clamp, och så vidare.
Kvällens konferencierer, Judit & Judit (japp, från tv-reklamen) varvar musiknumren klädda i diverse utstyrslar och roliga hattar med lite halvroliga och ibland väl osmakliga skämt. Men det verkar gå hem.
Om målet är att få julkänsla är det misslyckat i första akten, förutom när Kalle Moraeus står i rampljuset och bränner av vackra ”Koppången” på fiol. Kanske är det den finaste stunden på hela galan. Och så kommer det faktiskt ett julmedley i slutet av både första och andra akten, och då känns det som att galan är på banan igen.
I övrigt känns första akten mer som en tävling i vem som kan ta högst ton. Alla vinner. Men å andra sidan är ju det här ren och skär showbusiness, det får vi inte glömma. Jag menar inte att det är sämst, för det är ju ingen på scenen som är dålig på det hen håller på med.
Shirley Clamps schlagermedley och Molly Sandén och Robin Stjernbergs duett i 2014 års mest spelade ballad ”All of me” är ju sånt där som människor kanske inte lyssnar på hemma, men är fullständigt tillfredsställda när de får det serverat. Och slutnumret, ännu ett julsångsmedley som mynnar ut i ”War is over” får en att gå hem med en gnutta julkänsla i alla fall, om än i min mening lite väl tidigt. Om målet var att göra något nytt och spännande är kanske inte att klumpa ihop dessa artister på en kväll det bästa draget. Men om målet är att för en kväll ha en anledning att klä Coop Arena i sin finaste galakostym med påmpa, ståt och röster som kan spräcka glas, då kan man kalla detta ett lyckat koncept.