I tolv har har hon suttit som gruppledare i Luleå. Men nu är det andra utmaningar som väntar – helst riksdagen.
– Vi har inget mandat från Norrbotten i dag, men vi har gått upp opinionsmässigt här. Jag tror det är fullt möjligt.
Tufft göra ny karriär
Plan B går ut på att göra färdigt det examensarbete som hon skulle ha gjort för tolv år sedan. För då studerande hon till civilingenjör samhällsbyggnadsteknik med inriktning samhällsplanering.
– Jobbet som gruppledare har gett mig erfarenheter. Men det kan vara tufft för en 55-åring att göra ny karriär, säger hon och konstaterar att hon nått den åldern i september.
– Det gäller att gilla läget. Nu har jag inga barn att försörja, vilket jag hade när jag blev gruppledare.
Då barnen lämnat hemmet har en ny fas inletts i hennes liv. Hon har fått mer tid att ägna sig åt det som hon tycker är viktigt.
– Jag känner mig privilegierad som har fått jobba heltid mest sådant jag brinner för, säger hon eftertänksamt.
Vara med och göra allt
Det mesta i hennes liv handlar för tillfället om att planera inför valen. Först valet till Europaparlamentet och sedan val till kommunen, landsting och riksdag.
– Även om jag kandiderar till riksdagen måste alla vara med och göra allt, säger hon om hur det är att vara engagerad i ett litet parti.
Klimatfrågan som en hjärtefråga. Men det finns frågor av mer lokal karaktär, som är viktiga.
För Norrbotten är det viktigt att befolkningen ökar. Därför måste alla de som söker sig hit, även från andra länder, får chansen att bli en aktiv del av samhället och jobba.
– Det är också viktigt att få unga kvinnor att stanna. Därför måste Norrbotten blir attraktivt för dem – det måste finnas jobb, utbildningar och transporter.
Jämställdshetsfråga
Om hon får en plats i landets högsta församlingen är förhoppningen att bli en röst från just länet.
– Det bor så få här så det känns som vi har mindre betydelse, säger hon och ger exempel på hur lite pengar som länet fått till infrastrukturen.
– Vi har inte nog skattebas för att bygga själva. Vi måste ha grundläggande infrastruktur i Norrbotten, säger hon och nämner Norrbotniabanan.
Av tradition har infrastruktur ansetts vara en manlig fråga. Men för Annika Eriksson är det en stor jämställdhetsfråga då kvinnor som pendlar behöver fungerande kommunikationer.
– Något annat har jag inte planerat mer än besöka mina barn och umgås med släkt och vänner.