I dagarna berättar vi om 42-åriga mellanstadieläraren Theresa Palo som sa upp sig, mot bakgrund av den orimliga arbetsbördan och den kaotiska situationen i klassrummen.
Läs mer: Hotet mot skolorna: Lärare slutar – i protest
Lärarfacken är väl medvetna om det akuta läget.
– Jag känner definitivt igen mig i beskrivningen. Lärarjobbet är oerhört tufft i dag. En sak är undervisning och planering, men vi jobbar ju med människor också – både barn och föräldrar – vilket gör arbetet än mer komplext, säger Ingela Hörnell, kommunombud inom Lärarnas riksförbund men också lågstadielärare.
En stor del av problematiken handlar om att övriga vuxenresurser på skolorna inte räcker till.
– När det gäller Elevhälsan får vi alldeles för lite hjälp utifrån de behov som finns. Klart att det blir lugnare i klassrummen om vi hade mer stöd för eleverna.
Kommunala Elevhälsan organiserades om vid årssskiftet och kuratorer, skolpsykologer, -läkare och -sköterskor samlas numera i gemensamma enheten Resurscentrum, tillsammans med bland andra Kulturskolan och Flerspråkscentrum.
Men Ingela Hörnell tror inte att förändringen löser krisen, i ljuset av de hårda sparbeting som drabbar skolan i kommande år.
– Med effektiviseringar motsvarande många miljoner kronor kvarstår problemen, oavsett organisation. Vi har exempelvis haft vakanta tjänster i flera år vad gäller skolpsykologer och kuratorer. Belastningen på de som jobbar blir desto tyngre då.
Behovet av kuratorer är tydligt ända ner på lågstadienivå. Samtidigt förvärras arbetsmiljön för både elever och lärare som blir utsatta för fysiskt våld.
– Bara senaste året fick vi rapporter om ökat våld bland eleverna. Och det kryper längre ner i åldrarna. Oftast handlar det om barn som skriker på hjälp utan att få den – därför att vi lärare har vare sig kompetens eller tid att räcka till, säger Ingela Hörnell.
Lärarna har redan tidigare slagit larm om att de inte orkar med arbetsbördan, och med sparkraven som nu börjar gälla upplever Ingela Hörnell att nödropen tilltar.
– Signalerna om att lärare vill sluta för att de inte ser någon ljusning, bara ökar nu. Även rektorerna har en arbetssituation som inte är bra. Turbulent med många rektorer som har slutat, nya som har tillkommit, vilket ytterligare spiller över på lärarnas arbetsmiljö.
Men också hoten om skolnedläggningar påverkar. Ingela Hörnell besökte nyligen en av aktuella grundskolorna och stämningen var förtvivlad.
– Personalen mår jättedåligt. De beskriver rena stressymptom, som huvudvärk och yrsel. Jag vore inte förvånad om det är på samma sätt på övriga hotade skolor. Det här går alldeles för fort, helt enkelt.
Hon beskriver hur den drabbade skolpersonalen förväntas hinna med att avsluta läsåret, trots alla frågetecken inför hösten.
– Kritiska föräldrar är i uppror, och semestern inträder om bara två månader. Sen ska lärarna hinna jobba in sig i nya arbetslag på nya skolor. Inte en mänsklig situation.
Och när det gäller skolnedläggningarna har facken bara haft begränsat inflytande i processerna, menar hon.
– Vi var inblandade i risk- och konsekvensanalyser på övergripande nivå, i övrigt har vi inte haft mycket att säga till om. Jag hade gärna sett mer dialog kring vilka alternativ som är bäst – eller minst dåliga, kanske man ska säga.
En maktlöshet från fackets sida?– Ja, men även arbetsgivaren är maktlös, eftersom det är politikerna som har beslutat om dessa besparingar. Och enda alternativen har ju varit att spara in på personal, säger Ingela Hörnell, Lärarnas riksförbund.