Hon och hennes studiekamrater Elias Löfroth från Örnsköldsvik och Sebastian Palmberg från Linköping pluggar tredje året på civilingenjörsprogrammet. När de började sina studier var de inte förvarnade om att det skulle vara så svårt att få bostad.
–Så det kom lite som en chock, säger Elias, som fick ett förstahandskontrakt först under sitt andra studieår.
Även för Sebastian tog det tid. Han hann först vara inneboende, sedan hyra i andra hand och dela lägenhet med en kompis innan han fick slutligen kom över ett eget lägenhetskontrakt.
Isabella bodde inneboende i en etta de två första månaderna och fick sova på en madrass på golvet. Därefter hyrde hon en delad lägenhet i andra hand och sedan ett rum i en delad fyra på Vänortsvägen.
I slutet av ettan fick hon en egen lägenhet på Klintbacken och där bor hon kvar.
Hur påverkade den osäkra bostadssituationen era studier?
–Det var inte jättelätt, man pluggade inte så bra. Det var lugnare när jag fick en lägenhet, för då kände man inte den där stressen över var man skulle bo, säger Isabella.
–Jag var inte så stressad, det var mest först innan jag kom hit, säger Sebastian.
Tror ni att bostadsbristen kan påverka viljan att plugga i Luleå?
–Jo, det tror jag. Men som jag fattat det är det mycket lättare nu. När vi började var det katastrof, säger Sebastian.
Känner ni någon som har hoppat av studierna på grund av bostadssituationen?
–Jo, det var flera i klassen som hoppade av för att de inte hade någon bostad, säger Isabella.