Det Àr en vardagskvÀll och mörkret börjar sakta lÀgga sig över LuleÄ. Det Àr nÀrmare tio minusgrader ute och Josh Armfield Àr pÄ vÀg att göra upp en brasa. Det gÀller att göra det bÀsta av situationen.
â Vi fortsĂ€tter dela gemenskap fast med avstĂ„nd. I kvĂ€ll serverar vi korv med bröd men vi brukar ocksĂ„ dela ut matpĂ„sar och de som vill kan ta med sig, berĂ€ttar han.
Anna-Sol Renberg bjuder pÄ te och letar sig in i kyrkolokalerna för nÄgra minuter. Nere i kÀllaren finns klÀdförrÄd med varma jackor, stickade tröjor, skor och annat som kan behövas för den som inte har.
Tidigare fanns det Àven möjlighet att duscha men inte lÀngre pÄ grund av den tilltagande smittspridningen.
â Att fĂ„ duscha, tvĂ€tta sina klĂ€der och ha nĂ„gonstans att sova Ă€r otroligt viktigt. Men jag tror ocksĂ„ att nĂ„got av det viktigaste för en mĂ€nniska Ă€r att bli sedd.
Hon var tidigare verksamhetschef pÄ natthÀrbÀrget som kommunen beslutade att stÀnga. Förtvivlan, det Àr kÀnslan.
â Fler hör av sig nu och sĂ€ger att de sover utomhus. RĂ€dslan finns att nĂ„gon kommer dö. Ărligt talat skĂ€ms jag som LuleĂ„bo. Vi har sĂ„ mĂ„nga varma hus som stĂ„r tomma men Ă€ndĂ„ ska mĂ€nniskor sova ute. Det finns definitivt de som faller mellan stolarna.
I mÄltidssalen hÀnger en tavla med ett ihopplock av bilder pÄ de som brukar delta under middagarna. I mitten stÄr det "GemenskapsmÄltiden" i skrivstil. Nu ekar lokalen tom.
Anna-Sol Renberg ler och drar sig till minnes.
â Innan corona var vi kanske 40 till 60 personer som Ă„t tillsammans. Det blev en gemenskap mellan mĂ€nniskor av olika slag.
Plötsligt dyker Monika Jonasson upp. Hon har stickat mössor, vantar och halsdukar som hon tÀnker skÀnka.
â Det Ă€r kallt i LuleĂ„. Kan jag bidra med nĂ„got, som jag dessutom tycker om att göra, sĂ„ gör jag det. Hoppas det kan komma nĂ„gon till glĂ€dje, sĂ€ger hon.
I köket slamrar kastruller och tevattnet kokar för fullt. Redan har nÄgot mumsat i sig en bit kladdkaka. Jonathan Karlsson Àr kock för kvÀllen.
â I kvĂ€ll bjuds det pĂ„ varmkorv och prinsesstĂ„rta efter det. Men bĂ€st av allt med tisdagskvĂ€llarna Ă€r mötet mĂ€nniskor emellan, tycker han.
Utomhus stiger lÄgorna frÄn brasan och vÀrmen letar sig in i bÄde kropp och sjÀl.