– Oja, jag har varit sjuk, jag har gjort tuffa operationer i Umeå, min yngsta dotter Helena dog när hon var åtta år och min make har Parkinson. Vi har en positiv erfarenhet av vården, men, säger hon och fortsätter:
– Vården är bra, när man väl får den.
Ingrid Johansson är sedan några år tillbaka ordförande i Neuroförbundet i Luleå.
Hon berättar att när hon började läsa på om medlemmarnas olika diagnoser för att få en aning om deras vardag läser hon bland annat om Parkinson.
– Jag upptäckte då att det passar in på min egen man, skakningar och allt det andra.
Hennes misstanke gjorde att de omedelbart tog kontakt med vårdcentralen i Råneå. Enligt Ingrid Johansson sade läkaren att hennes make absolut inte hade Parkinson.
Ungefär ett år senare klagade maken på att han såg dubbelt.
– Då åkte vi upp till akuten på Sunderby sjukhus. Han fick omgående diagnosen Parkinson.
Äntligen fick maken en diagnos, men sedan kom nästa chock.
– Det saknas neurologer. Han har väntat i sex månader på ett återbesök för att ställa in läkemedelsdoseringen, lite otäckt, säger Ingrid Johansson.
Ingrid Johansson anser att det är en fantastisk vård i Norrbotten men det finns brister och svagheter.
– Jag vill att det ska finnas ett starkt sjukhus - med personal som kan sin sak och jag vill vidare till regionsjukhus för vidare vård om inte kunskapen finns här.