En pappersdrake flyger högt i skyn, svassande med sin långa svans. Draken hånar en liten fjäril nere vid marken och hävdar att den också bra gärna skulle vilja kunna sväva uppe bland molnen. Fjärilen svarar:
”Där tar du miste, pappersdrake, och dina tankar om dig själv är fel i grunden./Ty fast du flyger flott så är du bunden./Ett sådant liv hur högt du än må sväva/ är ingenting att eftersträva./ Men jag som flyger på en blygsam höjd/är ändå nöjd/ ty vart jag flyger varje dag/ bestämmer bara jag./Och aldrig skulle jag, som du, så fort en hand i snöret rycker/krumbukta blott och bart för andras nycker.”
Fabeln finns med i Alf Henrikssons ”Hexikon” och sensmoralen är tidlös, trots att texten blev författad av Ivan Krylov, född för 250 år sedan, den 13 februari 1769.
Krylov kallades en rysk La Fontaine. Likheterna är uppenbara och i början lånade Krylov friskt från sin berömda franska föregångare, men med tiden blev han mer originell. Om Jean de La Fontaine var moralist så var Krylov satiriker.
Hans fabulerande språk var rakt och folkligt tilltalande, hans blick på omvärlden skarpsynt och skeptisk. Djärvt drev han med alla sorters högfärd, korruption och byråkrati – eviga mål för sanna satiriker.
Krylov skrev tidigt libretton till komiska operor och journalistik i egna tidskrifter, men i fablernas värld fick han fullt utlopp för sin humor och visdom. Inte minst föraktade han noblessens underdåniga förtjusning i allt franskt, särskilt modet. Det hade han ironiserat över redan i sina pjäser ”Modeaffären” och ”En lektion för döttrar”.
De sista åren levde han stillsamt och gott, tack vare en god pension ordnad av hans vän, tsar Nikolaj I. Krylov blev en frossare och slöfock, fast obrutet slagfärdig.
Sista samlingen innehöll 197 fabler, därav 130 som var helt hans egna – bland annat den om papperdraken. När han avled 1844 hade hans fabler sålts i 77 000 exemplar.
I Sommarparken i Sankt Petersburg står ett mäktigt monument till hans minne, det första rest för en östeuropeisk poet.