Catrine Kostenius har varit Kurirens krönikör i tio år. Hon har dansat och sjungit med Up with people och arbetat på en ätstörningsklinik. Allt hon gjort har genomsyrats av ett genuint intresse för hälsa och ifjol utnämndes hon till professor i hälsovetenskap vid Luleå tekniska universitet.
Du har nyss kommit hem från Skottland – vad har du gjort där?– Jag deltar i ett internationellt forskningsprojekt som hade ett möte om e-hälsotjänster inom barn- och ungdomspsykiatrin. Det finns till exempel videokonferensteknik som gör att barn och unga inte måste resa 20–30 mil till ett möte med specialistsjukvård, men tekniken är inte särskilt utnyttjad än så länge. Nu ska den testas i Finland och vår forskargrupp vid LTU kommer att utvärdera hur det går. I projektet jobbar vi också med att tillsammans med skolhälsovården undersöka hur vi tidigt kan identifiera barn och unga som har behov av att få hjälp att hantera mental ohälsa.
Vad är mest aktuellt just nu på forskningsfronten?– Skolverket beviljade över en miljon till Övertorneå kommun för hälsofrämjande skolutveckling och jag har förmånen att koppla forskning till detta viktiga projekt. De vet att hälsa och lärande hänger ihop och vill göra något med den kunskapen. De har bland annat anställt en hälsovägledare och erbjuder all skolpersonal och eleverna hälsoutbildning och möjlighet att påverka skolutvecklingen tillsammans med skolpolitiker. Så spännande!
Det finns idag en uppsjö av tidningar och tv-program om hälsa – varför har det blivit ett så populärt ämne, tror du?– Hälsa är ju en förutsättning för att leva ett gott liv. Men det är inte någonting nytt att det är populärt, utan det har intresserat människor sedan århundraden tillbaka. I Sverige på 1700-talet fanns en nationell sundhetskommission som gav ut en skrift för att utbilda befolkningen i hälsa. Det var läkare och präster som hade ett speciellt uppdrag kring det. Synen var att människor skulle uppfostras för att det behövdes dugliga soldater och annan arbetskraft som försörjde landet. Fokus låg på renlighet och att stävja smittsamma sjukdomar.
Vad tycker du om ett tv-program som Biggest Loser där deltagarna tävlar i att gå ner i vikt?– Det gäller att hitta motivationen för den som vill leva mer hälsosamt men varken jag själv eller forskning på området har knäckt koden för vilken den bästa motivationen är. För en del kan nog ett sådant här program vara till hjälp, för andra till stjälp. I vilket fall som helst tycker jag att det är litegrann ensidigt. Fetma är ju visserligen hälsofarligt, men samtidigt måste vi fundera på om det är så att vi automatiskt blir lyckligare om vi är smala.
Hur har din egen syn på hälsa förändrats genom åren?– Om jag hade svarat för 30 år sedan, hade jag nog kunnat ge dig en lista att checka av. Idag har jag en mycket komplex bild av vad hälsa är.
Så vad är hälsa?– Jag brukar använda Världshälsoorganisationens, WHO:s, definition. Där ingår fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande. På senare år har man också börjat tala om existentiellt välbefinnande. Alla dessa dimensioner påverkar vår hälsa.
Existentiellt välbefinnande – vad är det?– WHO har identifierat aspekter som hopp, meningsfullhet, harmoni och inre frid. Att känna att man är del av den större helhet, eller att ha en tro – oavsett hur den ser ut – som gör att man mår bra.
Du har själv jobbat på en ätstörningsklinik, vad bär du med dig därifrån?– Insikten om att det där vi gör för att må bra också kan göra oss sjuka – när det spårar ur. Det kan också handla om överträning och då kallas det ortorexi. Jag har själv nyss köpt en I-watch. Den mäter min puls, hur många steg jag tar, hur mycket jag tränar och hur mycket kalorier jag gör av med och så får jag stjärnor och applåder. Men kommer den att säga till mig: ”Sätt dig ner och vila”? Troligen inte. Och då saknas något som är oerhört viktig för vår hälsa, nämligen balansen mellan träning och vila.
Du har jobbat med fitness tidigare i USA – berätta!– I min familj har vi alltid varit väldigt aktiva och jag gillade att åka skidor, springa och spela handboll när jag växte upp. Men när jag flyttade till USA var det inte säkert att som ung kvinna vara ute och springa ensam, så jag behövde hitta en fysiska aktivitet inomhus. Jane Fonda var i ropet och jag upptäckte det roliga med aerobics och träning till musik. Det var så roligt att jag utbildade mig till aerobicinstruktör.
Kan man mäta hälsa?– Ja, det kan man. Man kan till exempel ta blodprover och EKG och mäta konditionen. Sedan finns det också upplevd hälsa och en person med dåliga värden kan också uppleva sin hälsa som god. Den subjektiva upplevelsen av hälsa är minst lika viktig som den objektiva.
Du har forskat en hel del om barns hälsa, hur mycket tycker du vi ska pressa dem att idrotta?– Jag tycker inte vi ska pressa dem alls. Vi skrev en artikel om det, en kollega och jag, där vi visar att de barn som valt en lagom nivå med fritidsaktiviteter hade goda relationer, presterade bättre i skolan och mådde bättre än de som hade en mycket hög aktivitetsnivå. Även de som inte var aktiva alls presterade och mådde sämre än de som var aktiva på en lagom nivå. Lagom är alltså bäst!
Tror du att ungdomsidrotten är för prestationsinriktad?– Idrotten kan vara en fantastisk tillgång i barn och ungas liv – en möjlighet att hjälpa dem att lägga grunden till en aktiv livsstil. Men med för stor press kan idrott bli stressande och påverka hälsan negativt. Barnen behöver kanske stöd ibland av kloka vuxna, som hjälper dem till en balans. Vi ska inte heller glömma att relationer är viktiga. Ibland kan det vara viktigare att äta middag tillsammans än att hinna till träningen.
Du har propagerat för relationskunskap i skolan – varför det?– Det är ju så tydligt i den forskning som både jag och många andra har gjort, att nära relationer har betydelse för hur vi mår. Det är bara att gå till sig själv. Jag tycker att vi ska ha hälsokunskap på schemat i skolan, precis som i Finland och att relationskunskap ska ingå i det. Det skulle ge viktig kunskap till barnen att ta med sig ut i livet.
Du var hälsokrönikör i Kuriren i många år – vad fick du för reaktioner på det du skrev?– Jag brukade träffa folk på stan och på affären som frågade om råd och jag möter fortfarande många som minns krönikorna. Det finns ju alltid ämnen inom hälsa som är aktuella och det var tydligt att det är ett område som engagerar.
Vad finns på minuskontot och vad finns på pluskontot när det gäller dina egna hälsosamma val?– Riktningen är att jag försöker leva som jag lär. Sedan, precis som många andra, gör jag ibland saker som inte är bra. Jag tycker att så mycket är så roligt att det stundtals kan bli för mycket, så att jag blir stressad. Jag förespråkar ju för andra att hålla balansen i livet och jag jobbar själv ständigt med den utmaningen också.
I din ungdom var du med i Up with people, en internationell sång- och dansgrupp – hur har det påverkat dig?– Up with People är en organisation, politiskt och religiöst obunden, med syfte att bygga broar mellan människor oavsett var du kommer ifrån och vad du har för bakgrund. Gruppen kom till Luleå 1981 och i alla städer de besöker intervjuar de unga människor mellan 18 och 25 som vill vara med. Jag ansökte om att resa med gruppen och var en av de första från Norrbotten att bli antagen. Vi var ungdomar från 16 länder som reste till 13 länder och 32 delstater i USA. Det är den bästa utbildning om världen man kan gå. Det jag också fick med mig som jag har haft nytta av i mitt arbete som lärare och forskare är insikten om hur möjligheten att få använda olika estetiska uttryck påverkar vår hälsa positivt.
Sjunger och dansar du något idag?– Ja, jag är med i Mjölkuddens gospelkör Schola Gospel. Det tycker jag är fantastiskt roligt. Och så har jag och min sambo gått buggkurs och vi älskar att dansa.
Vad gör du annars på fritiden?– Jag kör landsvägscykel på sommaren och på vintern tränar jag spinning inomhus. Jag åker skidor både på längden och tvären och tycker om att vandra i naturen. Jag gillar att vara aktiv, men även vilan är viktig för mig – att kunna ta mig tid att sitta ner och tända ett ljus och meditera en stund. Och att vara med nära och kära förstås.