Det var i början pÄ Äret som Linda-Marie och sambon Äkte ivÀg till Sri Lanka för en skön semester. VÀl dÀr sÄg de mÄnga hemlösa hundar som strök omkring pÄ gatorna.
â Jag hade tĂ€nkt att jag ville adoptera en hund nĂ„gon gĂ„ng men kanske inte just nu. Vi var mitt uppe i att sĂ€lja lĂ€genheten. Men vi Ă„kte ivĂ€g till Sri Lanka och det kryllade verkligen av gatuhundar, speciellt uppe vid berget dĂ€r vi var. En dag besökte de ett tempel och jag satte mig ned för att ta upp nĂ„got ur vĂ€skan. Helt plötsligt hade jag bara en liten valp vid mig som inte var mer Ă€n tre mĂ„nader gammal. Hon var alldeles ensam dĂ€r och sprang runt till alla turister och ville gosa och busa. Hon var mager och hade stora fĂ€stingar i pĂ€lsen. Men hon var inte det minsta rĂ€dd och man sĂ„g direkt att hon hade ett vĂ€ldigt bra psyke. Sedan följde hon efter oss nĂ€r vi var dĂ€r. NĂ€r jag satte mig ned för att sĂ€tta pĂ„ mig skorna igen efter att ha varit i templet lade hon sig pĂ„ nytt i min famn och somnade. Det var som att hon nĂ€stan demonstrativ lade sig dĂ€r och ville bli omhĂ€ndertagen.
Linda-Marie och Johan Äkte tillbaka till hotellet. Men hon kunde inte slÀppa tanken pÄ den lilla hunden som var ensam och sökte kÀrlek frÄn nÄgon. SÄ dagen dÀrpÄ Äkte de tillbaka till platsen för att se om hon fanns kvar dÀr.
â Jag sa till min kille att vi mĂ„ste göra nĂ„got i alla fall för henne. Om inte annat ta henne till en veterinĂ€r som kunde ta bort alla fĂ€stingar som hon hade pĂ„ hela kroppen. NĂ€r vi kom dit sprang hon rakt upp i famnen pĂ„ mig igen. Jag försökte ringa olika hundshelters men det var ingen som svarade. Till slut fick jag tag i ett företag som jobbar med hundadoptioner och det visade sig att mannen var pĂ„ vĂ€g till den lilla byn dĂ€r vi var.
I sex timmar vÀntade de pÄ mannen och satt och funderade pÄ hur de skulle göra. Det var inte billigt att adoptera frÄn Sri Lanka.
â Han ville ha motsvarande 45 000 kronor av oss och det Ă€r för allt som innebĂ€r sex mĂ„naders uppehĂ€lle, vaccinationer och veterinĂ€rbesök. Vi hade ju de pengarna dĂ€r och dĂ„, men det kĂ€ndes samtidigt att jag inte kunde lĂ€mna henne. Hon hade legat i min famn hela dagen och inte lĂ€mna mig för en sekund. SĂ„ det var bara att ta tag i det och vi bestĂ€mde oss för att pengarna löser sig. Men vi hann trĂ€ffa henne en sista gĂ„ng innan vi var tvungen att Ă„ka hem. Vi hĂ€lsade pĂ„ henne innan vi var tvungna att Ă„ka hem igen och redan efter en knapp vecka var hon betydligt piggare, gladare och busig och mer som en valp ska vara.
Den lilla kÀrlekssökande gatuhunden fick namnet Dhowa, döpt efter templet dÀr hon togs omhand.
Sedan vidtog ett halvÄrs vÀntan. Och dÄ startade ett krÀvande arbete att fÄ till adoptionen - en komplicerad procedur eftersom Sri Lanka inte har nÄgot handelsavtal med EU. Linda-Marie pÄpekar att ett finns lÀnder med organisationer dÀr allt Àr fÀrdigt, vilket Àr en betydligt enklare process och till en brÄkdel av priset som hon lade ut.
â Men Dhowa valde ju mig sĂ„ det fanns inget annat alternativ. Det blev komplicerat för att kommunikationen blev svĂ„r dĂ„ inte alla kan sĂ„ bra engelska, regler för att ta hem en hund frĂ„n Sri Lanka Ă€r extremt svĂ„rt.
Dhowa kom till sitt nya hem i somras och gjorde sig snabbt hemmastadd. Nu Àgnar hon dagarna Ät att jaga möss ute pÄ tomten och ligger gÀrna och sover gott i Linda-Maries famn sÄ mycket hon kan.
â Jag var tvungen att hĂ€mta henne sjĂ€lv, och bara att fĂ„ flyga hem henne gick inte flygbolagen med pĂ„ eftersom hon Ă€r en blandras. Jag hade en eldsjĂ€l pĂ„ flygbolaget som hjĂ€lpte mig pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt och det var sĂ„ mycket jobb med att ta reda pĂ„ alla regler och intyg som krĂ€vdes sĂ„ jag hann liksom aldrig slappna av. Och jag hade konstant kontakt med företaget i Sri Lanka sĂ„ att rĂ€tt stĂ€mplar blev satta i rĂ€tt dokument.
Trots allt arbete och alla motgÄngar har Linda-Marie aldrig Ängrat beslutet att adoptera Dhowa.
â Jag minns att jag frĂ„gade mig sjĂ€lv nĂ„gra gĂ„nger om det verkligen kommer att gĂ„ vĂ€gen. Det var en krĂ„nglig process och pengarna bara flög i vĂ€g tidvis. Men sĂ„ tĂ€nkte jag pĂ„ henne och kĂ€nde att jag inte kunde lĂ€mna henne dĂ€r, dĂ„ skulle hon ju förmodligen hamnat tillbaka ute pĂ„ gatan igen.
Linda-Marie har haft planer pÄ att adoptera en hemlös hund, men dÄ var tanken pÄ att göra det frÄn ett hundshelter nÄgot som hade gÄtt betydligt smidigare.
â Jag vill inte avskrĂ€cka nĂ„gon att adoptera en hund, men man kan göra det betydligt enklare Ă€n vad jag gjorde. Jag hade aldrig kunnat förestĂ€lla mig att plocka upp en hund frĂ„n gatan och göra hela adoptionsprocessen sjĂ€lv. Men nu har jag verkligen vĂ€rldens finaste hund och att jag fick trĂ€ffa henne som valp har ocksĂ„ betytt vĂ€ldigt mycket och gjorde att jag fick se att hon Ă€r en hund med bra psyke. Nu kĂ€nns det som att hon varit hĂ€r hur lĂ€nge som helst, sĂ€ger hon och fortsĂ€tter:.
â Jag förstĂ„r givetvis de som tycker att det Ă€r helt hutlöst att lĂ€gga ut sĂ„ mycket pengar. Det Ă€r svĂ„rt att förstĂ„ om man sjĂ€lv inte kĂ€nner som jag gör för hundar. och jag kĂ€nner folk som lagt Ă€nnu mer pengar pĂ„ sin hund, men Ă€r man en hundmĂ€nniska sĂ„ tror jag man förstĂ„r att det Ă€r en familjemedlem och det Ă€r en speciell kĂ€nsla.
Hon menar ocksÄ att hon inte fÄtt upp ögonen för situationen för gatuhundarna i Sri Lanka om det inte vore för all tid och energi hon lagt pÄ att adoptera hem Dhowa.
â Det har varit mĂ„nga tĂ„rar som fĂ€lldes efter vĂ€gen, sĂ„ det kĂ€ndes skönt nĂ€r allt var klart.