Japansk konst i svensk tappning

De är välputsade och friserade. Birgitta har inte så många inne i det lilla huset, men desto fler i växthusen ute på tomten. Intresset för bonsaiträd startade då huset var fullt av växter och började likna en djungel.

- Min man sade att "nu får det vara nog". Så var vi på en utställning för bonsaier och han tyckte att "det där var nog något för mig". Men det skulle han aldrig ha sagt, säger Birgitta.

Hon blev biten på bonsaiträd. Som mest har hon haft cirka 100 träd, nu har hon minskat antalet till 70 - de är så krävande, menar hon.

- Det är framför allt för formgivandet som jag gillar bonsaier så mycket. Jag är konstnär och när jag skapar något i lera blir konstverket till slut klart. Men med träden händer det hela tiden någonting. De växer, de står aldrig still.

Birgitta, som väljer att inte berätta sitt efternamn eftersom bonsaierna är stöldbegärliga, visar upp sina minsta bonsaiträd. Ett par pelargoner.

- Vilken växt som helst med vedartad stam gå att ha som bonsai, säger hon.

Bonsaikulturen började i Kina, men det var samurajerna i Japan som förfinade konsten. I mitten av 1800-talet började intresset att odla smått sprida sig till Europa och i slutet av 1900-talet spred sig bonsaikonsten som en feber över vår världsdel. För en konst är det, enligt japanerna. En konst som handlar om formgivning och om estetik.

- Träden ska se naturliga ut fast i minimalistisk tappning, säger Birgitta.

I likhet med många konstformer finns det olika stilar att hålla sig till när det gäller formgivningen.

- Japanerna håller sig till de strikta stilarna, medan vi i Europa är mindre formella.

När Birgitta formger sina träd klipper hon dem inte bara, utan hon lindar även en aluminiumtråd runt grenarna. På så sätt kan hon böja till dem och rikta grenarna som hon vill ha dem.

- Raka grenar är fula, medan krokiga är vackra. Sedan ska det se naturligt ut fast i liten skala. Vi försöker efterlikna naturen och de riktiga träden. Men vi gör dem snyggare.

Birgitta har själv varit i Japan sex gånger och gått kurser för att lära sig hur bonsaiträden ska skötas och formas. Det viktigaste för att lyckas, tycker hon, är att ha kunskap om jord, luft, vatten och ljus, vad träden trivs bäst med. För växten kräver olika mycket av de olika elementen, beroende på vilket land trädet kommer från. Men generellt ska de vattnas dagligen.

- Bonsaier kräver en hel del, men det går att börja enkelt. Som fikusen Natasha, den är enkel. Sedan när man börjar formge växten är det viktigt att man får det att se ut som ett träd.

Ett träd som spirar och växer. Men som samtidigt gärna får se gammalt ut fastän det kanske är ungt. För bakom konsten finns en filosofi om liv och om harmoni, berättar Birgitta.

- Filosofin är viktig och för mig betyder den lika mycket som själva formgivandet.

När hon ser ett träd tar hon in vad det utstrålar, om det är lugn, livlighet, manligt eller kvinnligt. Gemensamt för alla bonsaiträd är att de enligt henne ska eftersträva att se gamla ut.

- De ska gärna se ut som om de växt upp under hemska omständigheter men ändå överlevt. I döendet finns livet. Och i det som är dött kan ändå något nytt spira.

Japansk konst i svensk tappning

En bonsai. Ett miniträd i kruka. Det är formgivning och estetik, tålamod och tid.- De kräver daglig uppmärksamhet, säger Birgitta från Svenska Bonsaisällskapet.