I det militära hette den Materielvårdsbil 111. Den användes som ett verkstads- och underhållsfordon. Det var en mobil servicestation.
Den grå och kantiga huslastilen drar ögonen till sig. Det har Jaska och Ritva Tamminen från byn Sinksundet utanför Luleå märkt. Under midsommarhelgen har de stått på campingen i Kukkolaforsen. Allt sedan de köpte sin så älskade Scania Vabis L36-67 har människor hälsat glatt.
– Man får inte vara blyg när man har den. Många kommer fram och vill prata. Det är en bil som väcker känslor, säger Jaska Tamminen och ler.
Så här trivsamt har Ritva och Jaska det i sin charmiga huslastbil.
Bilen upptäckte de under en semester i Grekland:
– Då sa jag till Ritva att ”kolla vad de säljer här på nätet”. Och hon sa naturligtvis ”men varför ska vi ha en sådan där”. Och jag frågade bara ”varför ska vi i n t e ha en sån där”.
De köpte sin Scania Vabis -67 när de kom hem från resan.
– Den hade inte fått särskilt mycket kärlek. Den var väl färdig att bli metallskrot. Men vi tyckte att den var för fin för att pressas ner till armeringsjärn eller någonting, så vi bestämde oss för att ge den ett liv efter livet, säger han.
När paret träffar NSD är de på väg hem från Tornedalen. De tar då vägen förbi Vitåfors maskinmuseum utanför Råneå som drivs av entusiasten Nils Engfors. Där bjuds de på kaffe och hembakt fika som och därefter en personlig guidetur.
Den här dagen hamnade de hos Nisse Engfors som har Vitåfors maskinmuseum där han visar upp gamla maskiner.
Den här dagen stannar de till hos Nisse Engfors som har Vitåfors maskinmuseum.
Den här dagen stannar de till hos Nisse Engfors som har Vitåfors maskinmuseum.
– Med den här bilen gör vi nu upptäcktsresor lite varstans i Norrbotten. Vi brukar faktiskt stå en bit härifrån på en vacker rastplats intill älven men i dag var det så mycket folk att vi i stället kommer att fortsätta ner till Kängsön utanför Råneå, berättar Ritva Tamminen.
Den gamla militärlastbilen har fått behålla sitt yttre. Invändigt har den däremot anpassats med ett kök, dubbelsängar och en kassettoalett som är på väg att byggas.
– Man får inte vara rädd för att arbeta om man ska ge sig i kast med något sådant här. Man måste klura och bygga eftersom. Snart är väl toan också färdig, säger Jaska.
Den här tiden åker de ofta ut på helgturer.
– Det här blir ett sätt att leva. Men man åker ju inte fram i 120 kilometer i timmen som man gör med de här vanliga moderna små husbilarna. Utan här blir resan själva grejen, säger han.
De säger båda att de sover bättre i bilen än vad de gör i huset hemma i Sinksundet.
Jaska och Ritva har en husbil av det mera udda slaget. De älskar i dag sin militärgröna Scania Vabis från 1967.
I det militära hette den Materielvårdsbil 111. Den användes som ett verkstads- och underhållsfordon. Det var en mobil servicestation.
Hur har arbetet gått så här långt?
– Det har varit mycket blod och mycket tårar. Men tårarna har mer varit glädjetårar (skratt). Men mycket arbete är det. Naturligtvis. Men det måste man ju också tycka om.
Hur sover man i er Scania Vabis?
– Det är inte som att sova hemma utan här sover man ju mycket, mycket bättre. Man får planera var man ställer sig och var solen går ner. Sedan får man räkna baklänges för att se var den kommer att gå upp. Då kan man ju ställa sig så att man sedan kan öppna dörrarna bak och få morgonsolen rätt in i sängen när man vaknar. Och det är ju en lyx som man inte kommer i närheten av hemma. Utan hemma sover man där man sover och här sover man där man vill sova, säger Jaska.
När de slår upp bakdörrarna på deras Scania Vabis L36 -67
kan de från sängen ligga och njuta av både sol och utsikt.
Jaska och Ritva har en husbil av det mera udda slaget. De älskar i dag sin militärgröna Scania Vabis från 1967.
I handskfacket finns en beskrivning av samtliga reglade och dess funktioner.
I det militära hette den Materielvårdsbil 111. Den användes som ett verkstads- och underhållsfordon. Det var en mobil servicestation.
Det låter som att ni har hittat rätt?
– Vi har provat husvagnar och husbussar genom åren. Men det här är faktiskt en lite annorlunda grej. Det här är mycket mer på riktigt, säger han.
Är det något som ni kan rekommendera andra?
– Absolut, säger Ritva.
– Men man får inte vara rädd för att ta i och jobba. Man måste ju göra en hel del grejer så det är ju inte för var och en. Men känner man att man har lusten och intresset så ska man absolut prova på, säger Jaska.
Här får man ytterligare information om bilen
I bilen finns tydliga skyltar vid varje reglage. Informativt och stilfullt.
En hastighetsmätare som säkert väcker såväl minnen som känslor.
En hastighetsmätare som säkert väcker såväl minnen som känslor.
Hytten ser i det stora hela ut så som den gjorde när bilen tillverkades 1967.
Deras lastbil har en dragkrok av det rustika slaget.
När de slår upp bakdörrarna på deras Scania Vabis L36 -67
kan de från sängen ligga och njuta av både sol och utsikt.
Här är de gamla beteckningarna.
De väckte liv i bilen som var utdömd.
Ritva Tamminen undrade först vad de skulle med en gammal militärlastbil till. I dag älskar hon att vara ute med den.
Det finns många detaljer att upptäcka såväl invändigt som utvändigt.
Men nu är ni båda positiva?
– Ja, herregud. Nu älskar jag ju det här, säger Ritva.
– Så absolut så rekommenderar vi det här. Det är ett annorlunda sätt att leva, säger Jaska.