Johan Larsson är född i Piteå, flyttade som sexåring till Luleå, men har rötter i Överkalix och Övertorneå, där han tillbringade någon månad varje sommar som barn, ofta med fiske.
– Jag tycker fortfarande om att fiska. Det finns i vårt dna att det är tillfredsställande att fånga sin egen mat, säger han.
I den mån han nu har någon fritid. Han tycker om att hänga med sina två barn på deras fotbollsträningar, men annars är det företagande som står högst på intresselistan. Så har det varit så länge han kan minnas.
– Lyckan när jag var barn var att hitta ett gammalt nummer av Dagens industri.
Medan andra spelade och förlorade kulor på skolgården lärde han sig hur kulorna hade olika värden på olika skolor och nyttjade det.
– Jag förstod redan då hur marknader fungerar och bytte till mig en enorm kulsamling.
Han gick ekonomisk linje på gymnasiet, men fick inga slutbetyg eftersom han vägrade kursen i eget företagande.
– Det krävde att man skulle starta och sedan avveckla och lägga ner ett företag. Jag insåg att jag aldrig skulle kunna lägga ner något företag, så jag deltog inte, tjurskallig som jag var.
Den mesta kunskapen har han tillägnat sig genom ett brinnande intresse.
– Lägger du ner all din fritid på en enda sak, som jag har gjort, så blir du ganska ”skillad” på det.
Han läste en ettårig kurs i internationell företagsledning vid Handelshögskolan senare i livet, men i övrigt har han lärt sig det han kan genom att starta, bygga upp och avyttra flera bolag.
När han och hans nio år yngre bror Mikael Ritola, som nu är operativ chef i bolaget, köpte Nyanläggarna i Luleå AB och började driva det 2014 var det ett litet lokalt entreprenadföretag.
De bestämde sig för att öka omsättningen till en miljard de första sex åren. Något de gick i mål med redan ett år tidigare, 2019, vilket säger något om ambitionsnivån.
Ifjol var omsättningen fem miljarder kronor och för att klara det har de valt att jobba brett. Relationen mellan bröderna har utvecklats till ett professionellt kompanjonskap och de umgås sällan utanför jobbet.
– Vi kompletterar varandra eftersom han har mer branschspecifik kunskap och jag är mer generell. Vi ser oss litegrann som elitidrottare, förklarar han, fast inom affärsvärlden.
De förstod att i och med gruvornas satsningar i norr och behovet av att flytta hela samhällen på grund av gruvbrytningen, skulle det krävas stora investeringar i infrastruktur.
– Vi byggde ett lag utifrån det faktum att vi såg att marknaden behövde ett bolag som kunde erbjuda den typen av tjänster. Det kom in nya nyckelpersoner och delägare och alla är från Norrbotten.
I och med den gröna omställningen har behoven växt. Det ska dras elkraft, vägar, järnvägar, vatten och avlopp och byggas broar.
En orolig omvärlden kräver investeringar i säkra leveranskedjor och den ständigt pågående urbaniseringen är också något som driver efterfrågan.
2022 förvärvades Nyab av ett finskt börsnoterat bolag, Skarta, men på ett sådant sätt att Nyab blev huvudägare och kontrollerade börsbolaget. Därefter var steget till svenska börsen inte långt. och juni 2024 klev de upp på Stockholmsbörsen.
– Det är ett bra och viktigt steg för att komma närmare våra största kunder, säger han.
Även under de mest tuffa åren när många kunder pausat sina investeringar har de klarat sig bra med en rörelsemarginal på som lägst 5,4 procent.
En förklaring till framgångarna, menar han, är att bolaget bara har 1000 anställda – 85 procent tjänstemän, merparten ingenjörer specialiserade på olika områden, och 15 procent arbetare. Istället anlitar de underentreprenörer, leverantörer och samarbetspartners för att utföra jobben.
– Det gör att vi får en ökad flexibilitet med mindre fasta kostnader och lägre kapitalbindning, vilket medför att vi kan ha en långsiktigt lönsam tillväxt.
Och vad är drivkrafterna?
– Att utveckla saker, att skapa värden, att se människor växa. En stor anledning till Nyabs tillväxt är att människor i bolaget har vuxit och då växer bolaget.
Han har alltid känt sig lite annorlunda.
– Generellt tycker jag det tar för lång tid för människor att fatta beslut, att gå från beslut till handling och att implementera strategier.
Samtidigt inser han att det är bra att alla är olika.
– Hade jag fått hålla på i mitt tempo hade det blivit katastrof, säger han leende.