n Läser med förskräckelse i tidningen att det finns risk för att taxi-verksamheten för privatpersoner helt kan komma att upphöra i Kiruna och att detta är ett problem för turistnäringen.
Men det är ju ett ännu större problem för de fast boende som i så fall ska leva med de inskränkningar i servicen, tryggheten och det sociala livet som detta skulle innebära.
Hur ska man till exempel ta sig till och från tågstation och flygplats eller till sjukhuset? Hur gör man redan idag om man blir akut sjuk mitt i natten en vanlig vardag?
Och hur ska man kunna unna sig ett eller annat besök på restaurang, julfest och liknande i centrum eller middag hos vänner i annan stadsdel och så vidare?
Alla har inte bil eller tillgång till bil i alla lägen. Alla kan inte eller får eller bör, tillfälligt eller permanent, köra bil på grund av sjukdom, ålder, alkohol eller andra skäl.
Anledningen till att man bor i städer är ju att man vill ha god tillgänglighet till service såsom sjukvård, kommunikationer etc. Vad är det annars för vits med sådant boende?
Kiruna riskerar att bli ett helt onödigt samhälle, med vare sig landsbygdens eller städernas respektive fördelar. Risken finns att Kiruna är på väg att bara bli en arbetsplats att lämna vid helger, semestrar eller pensionering.
Så olikt det samhälle Hjalmar Lundbohm ville skapa med ett stort utbud av kultur, service och möjlighet till socialt liv.