Evelyn är på inga sätt en trevlig man. Han kränker och misshandlar kvinnor, men får nästan omedelbart sitt straff. Den underjordiska sektledaren Mother beslutar att han ska fångas in och dömas enligt en ny feministisk världsordning. Evelyn ska helt enkelt opereras om till kvinna.
Evelyns förvandling till ”den perfekta kvinnan” Eve är en av de röda trådarna i Kungliga Operans beställningsverk ”Tristessa”, ett allkonstverk signerat författaren Torbjörn Elensky, tonsättaren Jonas S Bohlin och konstnären Ann-Sofi Sidén. Operan, som får urpremiär i Stockholm den 6 oktober, bygger på den brittiska författaren Angela Carters kultförklarade och skruvade roman ”Den nya Evas passion” från 1977.
– Torbjörn Elensky, som hade skrivit förordet till den svenska översättningen av boken, ringde mig när jag satt på tunnelbanan och sade ”nu har jag hittat en operaidé”. Och när jag läste boken gick jag också i gång direkt. Den är så otroligt udda på alla sätt, berättar Jonas S Bohlin.
Men vem kunde bäst visualisera Angela Carters bitvis surrealistiska värld? För Torbjörn Elensky och Jonas S Bohlin var valet lätt. Konstnären Ann-Sofi Sidén skulle kunna göra Carters hyllade och kontroversiella berättelse rättvisa. 2011 började trion jobba tillsammans med en första tolkning av romanen.
I Operans kostymateljéer pågår nu ett intensivt slutarbete för att förverkliga Ann-Sofi Sidéns visioner. I färgeriet lägger Maja Sjöberg sista handen vid en ”lavakjol” som en av Mothers underhuggare bär och i skrädderiet syr Michael Olsson fast ett efter ett av Mothers fem bröst på den vadderade kroppsstrumpa som operasångaren John Erik Eleby ska bära.
– Det hör inte till vanligheterna att vi gör sådana här kostymer. Allt är lite annorlunda, för Ann-Sofi är konstnär och inte kostymtecknare. Men hon har gjort helt fantastiska skisser som går att tyda väldigt bra, säger Maja Sjöberg.
I korridoren utanför samsas kostymerna till ”Tristessa” med vippiga tyllkjolar från ”Törnrosa” och överdådiga brokadkostymer. Det är inte första gången Operan arbetar med kroppskostymer som skapar illusionen av nakenhet, konstaterar Maja Sjöberg. Mats Eks ”Orphée” är ett tidigare exempel.
– Fast det är ändå väldigt annorlunda nu. Här är det ärr, bröst som ska ta bort och saker som ska göras om rent kroppsligt – det har vi inte gjort tidigare.
Kropp, kön och identitet är ämnen som ”Tristessa” kretsar kring. I operan spelar tenoren Joel Annmo både Evelyn och den åldrade filmstjärnan Tristessa medan Johanna Rudström alternerar mellan rollerna som Eve och den unga Tristessa. Men även om Angela Carters berättelse har en förvånansvärd aktualitet kan den komma att provocera även andra än stockkonservativa queerhatare. Carter var ingen feminist som rättade in sig i ledet utan ville också utmana synen på kvinnan som en lite bättre art.
– Visuellt och musikaliskt tror jag att det kommer att vara lättare för publiken att ta till sig ”Tristessa” än många kanske tror. Men ämnet är väldigt spektakulärt, boken var kontroversiell på 70-talet och är det fortfarande. Den ifrågasätter båda könens bild av verkligheten, konstaterar Jonas S Bohlin.
Han beskriver Ann-Sofi Sidéns scenografi och kostymer som ”magnifika” och konstaterar att han själv har försökt göra musiken så utåtriktad och kommunikativ som möjligt.
– Hela den här processen har varit fantastisk. Den överträffar alla mina förväntningar. Jag förstod att det var väldigt stort att skriva för Kungliga Operan, men när man har suttit och jobbat i en liten lokal ensam i typ sju år och kommer hit och får se alla jobba med verket är det en fantastisk upplevelse. (TT)