Systrarna Kristin och Katrin på ett eftersök av mamman 2016. (Arkiv)
79-åriga Kajsa Jakobsson försvann 2015 i Gammelstads kyrkby och den sista observationen av henne var på en övervakningskamera på ICA Supermarket i Gammelstad. Sedan dess har hon varit spårlöst försvunnen.
– Jag minns mamma som att hon alltid var glad och social. Hon var en bra mamma, ensamstående med två barn sedan vi var ganska små. Hon jobbade inom hemtjänsten och kunde inte sitta still. Hon gillade musik, spelade lite folkmusik själv och ville alla väl. Hon var verkligen en jättebra mamma, säger dottern Kristin.
Kajsa var på besök med sin andra dotter, Katrin, i Nederluleå kyrka när hon försvann vid 14-tiden den 19:e augusti 2015. Hon var dement och upplevdes som förvirrad så polis och hemvärnet ryckte ut tidigt när larmet kom in.
Kristin nåddes av polisen några timmar efter försvinnandet via telefon i sitt hem i Umeå.
– Jag trodde att de skulle hitta henne, så jag avvaktade med att åka upp till Luleå under eftermiddagen då mina barn var små. Men vi var oroliga, det var ju mamma som kommit bort, så jag sa att jag åker dit imorgon bitti om de inte hittat henne.
Kajsa Jakobsson, 79, försvann i augusti 2015 men förblir efterlyst.
Kristin åkte till Luleå tidigt nästa dag. När hon kom fram sökte hemvärnet och polisen efter hennes mamma, även med helikopter. Missing People anslöt sig till sökandet senare under dagen och även hundar var ute och letade. Men mamman återfanns inte.
– Sorgen är ju mest intensiv de första åren, det var verkligen jättetufft. Efter försvinnandet blev jag ganska deprimerad och sjukskrevs i ett och ett halvt år. Det tog mycket på mig, så mycket kraft.
79-åriga Kajsa Jakobsson försvann den 19 augusti 2015.
Kristin förklarar hur familjen behövde hantera allt det vanliga som händer när en person går bort, så som hantering av fakturor och bostäder, och ovanpå det osäkerheten om ifall hennes mamma kommer hittas eller inte.
– Men med åren börjar det väl långsamt kännas bättre. Vi brukar tända ett ljus på hennes födelsedag och på försvinnandedagen. Inom familjen brukar vi påminna varandra om henne och att det gått ännu ett år, och att vi inte vet någonting egentligen om vad som hänt med mamma. Vad hände? Vad var det som gick fel? För något fel gick det ju.
Tror du att hon kommer hittas?
– Jag tror tyvärr att den chansen är jätteliten. Nej, jag tror inte hon kommer hittas, men man hoppas ju. Alltid.