Maria Arnqvist bor med sin sambo i ett stort hus i Luleå. Hon köpte en kyrkstuga ifjol för att få vara ensam ibland och för att hon tycker om miljön i kyrkbyn. Hon har bott delar av sin uppväxt i Gammelstad, så för henne innebär det mycket nostalgi att komma hit. Hon uppskattar också närheten till skogen.
– Det är som en retreat för mig. Här finns ingenting jag måste göra. Det är begränsat, litet, tyst, fridfullt och jag kan koppla av.
Elvärmen i hennes kyrkstuga slås på automatiskt varje lördag med hjälp av en veckotermostat. På söndagen åker hon hit, sommar som vinter. Hon har lagt renskinn på stolarna för att inte frysa när det är som kallast.
Maria Arnqvist har varit utbränd en period och efter det blev hon ljudkänslig. Hennes sambo i sin tur har byggt ett par kraftiga högtalare som han gärna vill använda mer.
– Han tycker det är bra att jag åker iväg, så kan han vara hemma och spela precis hur högt han vill. Själv tänder jag en brasa som jag lyssnar på. Jag tycker det är helt underbart.
I stenporten utanför Nederluleå kyrka sammanstrålar hon med fyra gelikar som vi har stämt träff med. Maria Arnqvist är nämligen inte den enda kvinnan som har kommit på idén att köpa sig en kyrkstuga de senaste åren. Det är snarare en trend bland kvinnor över 50.
Gemensamt går vi husesyn i deras små stugor, den ena mer pittoresk än den andra.
Marita Boström köpte sin kyrkstuga i samband med att hon fick sitt första barnbarn. Hon tyckte det skulle vara roligt att ha någonstans att åka med barnbarnet, eftersom hon annars bor i lägenhet.
Väggarna är prydda av blommiga tapeter. Kaffeservisen med rosa blommor passar perfekt in i miljön. Möblemanget ingick i köpet och så har hon själv tagit dit kylskåp och mikrovågsugn.
– Det är mysigt att vara här och mina barn trivs också.
När hon köpt den bodde hon och hennes hund i stugan en hel vecka i sträck.
– Omgivningen trodde att det hade snurrat för mig, att jag blivit djupt religiös eller något, säger hon och skrattar.
Veckan ägnade hon åt att koppla av och sova ut. Mot slutet kom hennes särbo dit med en inflyttningspresent – en vattenkokare. Inte heller han hade trott på idén, men förstod till slut att hon menade allvar.
Gunnel Vidéns mamma ägde också en kyrkstuga när Gunnel var liten. Här sprang hon runt och lekte med andra barn på somrarna och i kyrkan är hon konfirmerad.
– Sedan kom jag väl upp i den åldern då jag ville ha en egen kyrkstuga, konstaterar hon.
Hon åker inte hit med sin familj utan för att få vara ensam. Då tar hon med sig böcker, lite god mat och snacks.
– Jag kan lyssna på radio om jag vill, men jag kan också ha det helt tyst. Min man tycker det är jättetråkigt att vara här. Han tycker att vi ska ta hit en tv, men det kommer inte att hända, säger hon leende.
Åsa Bergdahl köpte sin kyrkstuga ifjol på ren impuls.
– Det var ju min kompis Lena som skulle köpa en kyrkstuga och så började vi går runt förra sommaren och spana.
Hon insåg snart att det var en strålande idé.
– Pusselbitarna föll på plats. Det här är precis vad jag behöver i livet just nu. Ett ställe där jag kan övernatta eftersom jag är på väg att flytta från Luleå och ett gömsle där jag kan vara ensam.
Toa och vatten finns på bekvämt avstånd, men duscha får man göra i Gammelstads badhus.
– Man får inte bosätta sig här, men man får sova över någon gång, säger hon.
Hon förälskade sig i en särskild stuga och hade turen att få köpa den av två bröder tre månader senare.
Hennes stuga är troligen byggd i början 1800-talet. Den fanns inte med på kartan från 1818, däremot två år senare. Den har en lucksäng i original, gråmålade timmerväggar, öppen spis och breda golvtiljor.
– Välkommen in i projektet! Det finns inte en rak vinkel här inne, säger hon.
Gunnel Vidén berömmer hennes fönsterrutor, som är lite ojämna i ytan.
– Helt unika!
Liksom de andra uppskattar Åsa Bergdahl att få vistas i en gammal kulturmiljö.
– Det som är väldigt vilsamt är att de ligger ganska tätt, så det blir inte en ocean av blompytsar och grejer. Det tycker jag är jätteskönt.
Hon håller just nu på att fundera över hur hon ska inreda den.
– Man får ju förhålla sig till hela det här enorma arvet som den ligger i – det är ju 400 år – och att det finns vissa reglementen man måste följa. Sedan gäller det att hitta sin egen stil som passar in i det.
Lena Tjäder köpte sin stuga när båda hennes föräldrar hade gått bort. Som barn bodde hon i Gammelstad, men numera bor hon i Kitkiöjoki i Pajala och behövde någonstans att övernatta i Luleå ibland.
– Det är bara att låsa dörren när man åker härifrån. Det finns inget vatten som fryser, ingenting som du måste stänga av utan allting kan bara stå som det är.
Hon öppnar ytterdörren och släpper in hela gänget.
– Sådan här utebelysning får man inte ha egentligen, men den följde med stugan, berättar hon.
För att göra det ännu mer bekvämt för sig har hon beställt en helt ny lucksäng från ett närliggande snickeri. Hon har själv gjort ritningen.
– En lucksäng blir ju en kombinerad säng, garderob, linneskåp och förvaringsutrymme – och det var de funktionerna jag var ute efter.
På snickeriet frågade de om de fick använda ritningen till andra kunder också.
– Det fick de mot att de gav mig lite lister och annat smått och gott på köpet, berättar hon nöjt.
Nu ska hon måla den med linoljefärg i olika gröna och bruna nyanser.
– Det är inte för att det är historiskt rätt som jag målar med sådan här färg, utan för att den är så mycket bättre. Allt annat än oljefärg är skit.
Fast utvändigt blir det falu rödfärg förstås.
Ibland kommer det turister och försöker kika in genom fönstren på deras stugor. Det tycker de bara är charmigt.
– Man kan inte köpa en stuga mitt i ett världsarv och förvänta sig att det inte ska vara turister, säger Lena Tjäder.
Något de alla fem kan konstatera är att om man köper en kyrkstuga så gör man omgivningen förvånad.
– En del män verkar tycka att det är lite fjompigt. Som en lekstuga ungefär, säger Marita Boström.
– Men männen har andra intressen. De vill köpa Harley Davidson i vår ålder, medan vi vill ha det där gulliga att pyssla på med, säger Maria Arnqvist och lockar hela gänget till skratt.
Och i själva verket är det inte säkert att det är någon ny trend att kvinnor köper kyrkstugor.
– Jag tänker att det har varit så tidigare också. Det var mamma som åkte hit själv, inte pappa, och det var kvinnor som var här och gick och drack kaffe hos varandra. Så jag vet inte om det är en ny trend eller om det kanske är en gammal trend som vi återuppväcker, säger Gunnel Vidén.