När det kommer till teknik har jag nog alltid varit lite av en bakåtsträvare. Jag brukar ofta anta den rollen när många andra entusiastiskt drar åt samma håll. Trots min envishet och rädslan för att minsta feltryck skulle få hela systemet att haverera vidrörde jag ett tangentbord för första gången under mitten av 1990-talet, och sedan dess har jag följt med strömmen.
Även vad gäller mobiltelefon var jag länge obstinat. Jag skulle inte ha någon. Folk behövde inte kunna nå mig hela tiden. Jag hade heller inget behov av att alltid få tag i dem. Reste jag bort räckte telefonkioskerna gott och väl. Men allt förändrades.
För vissa är det kanske självvalt att stå utanför det digitaliserade samhället. Andra, de som kanske allra mest skulle ha nytta av tekniken, de äldre, har ofrivilligt halkat efter.
När jag jobbade i hemtjänsten tänkte jag ofta på vilken glädje de som sitter isolerade i tomma byar skulle ha av internet. Att prata med gamla vänner, titta på bilder och ha tillgång till all världens musik. För en fattigpensionär är dock utrustningen en dyr investering, och många tänker säkert att de inte orkar lära sig allt det nya.
Det digitala utanförskapet innebär att man i många fall diskrimineras. Exempelvis är många tjänster billigare om de utförs digitalt. Porto tillkommer på brev, pappersfakturor medför extraavgifter och timslånga telefonköer leder ibland fram till en robotröst som inte gör annat än att hänvisa till en hemsida.
Min mamma är fullt digitalt delaktig, och dessutom mycket intresserad av teknikens möjligheter. Betalningsordrar och telefonköer är minnen blott och hon handlar obehindrat i internetbutiker. Ibland blir det lite för mycket, hon somnar med fingret över Facebook och interagerar i blindo. Utan att tänka på bakomliggande informationsinsamling gör hon även en del tester angående sin personlighetstyp, men de fantastiska erbjudanden som dyker upp i mailen har hon lärt sig att undvika.
”I’m tired. I need to rest!” Har man hjärtproblem ska man inte låta sig stressas, och som tur var gav hon svar på tal och avinstallerade därefter den app som skulle hålla reda på promenadsträckan, men som varje gång hon saktade in gnällde: ”What happened?”
Digital delaktighet är en jämlikhetsfråga, och Sverige siktar på att bli digitaliseringsvärldsmästare. Som vanligt finns det både fördelar och nackdelar med allt, och som alltid tror jag att lagom är bäst. Det går inte att stå helt utanför, men allt behöver inte anammas. Och det är bra att vara misstänksam.