En ljummen eftermiddag en av de sista dagarna i september sitter vi på baksidan av suterränghuset, beläget i norra delen av Råneå centralort.
– Du vet, den här delen av samhället kallas för djungeln, säger Gunnar Westrin.
Smeknamnet syftar på den rika växtligheten i villaområdet. Men nu glesnar det för varje dag.
– Det blir 60 säckar löv på vår tomt, säger Gunnar.
Det är 45 år sedan jämtlänningen och hans hustru Gun flyttade in i huset. Under den tiden har tomten under metodiskt planterande fått tillökning på tillökning, många av exotiskt slag. Här växer blåsippor och vitsippor från Jämtland och ett pilträd från Ryssland.
– Blåsipporna kommer från fäboden där en björn tog morfars häst, säger Gunnar.
Eken härstammar från en botanisk trädgård i Västerås. Samma med flera av träden.
– Min morbror stal eken, linden och lönnen samma natt. Och vitsipporna har jag gett mig tusan på att sprida själv. Nu växer det vitsippor från Jämtland på 23 olika gårdar här uppe.
45 år är en ansenlig tid och flaggstången har fått konkurrens som inte är helt oproblematisk. En bit upp i lärkträdet har flaggan snärjt in sig.
– Den sitter pall. Det hände samma morgon som Ryssland gick in i Ukraina. Jag tror den lossnar den dag kriget tar slut.
Trädgården är på sitt sätt ett tidsdokument. Varje växt bär på en historia. Gunnar Westrin stryker sig på skäggstubben.
– Den här trädgården är mer än en trädgård. Den är en minnesbank.
Så är han också en dokumenterande person, vilket inte minst samlingen med röda, små böcker vittnar om.
Sedan den 1 januari 1963 har han skrivit dagbok. 61 år med noteringar, teckningar och kartor från resor, fisketurer, födelsedagar och björnmöten i Alaska. En skatt som Umeå universitet visat intresse för att bevara.
– De hörde av sig och ville samla mina prylar där. Alla mina böcker, råmaterial, manus...men det kändes inte bra. Jag vill ha dem här hemma så jag tackade nej tills vidare. Det där får göras upp den dagen jag inte finns längre.
Sin senaste bok, "Älven kallar", gav Gunnar Westrin ut 2017.
– Den var ett slags avsked. Men... det kändes inte heller bra. Som att någon drog ned rullgardinen. Så jag samlar material till min nästa bok nu. Jag måste bara hitta den röda tråden och komma på vad den ska heta.
Självklart kommer boken beröra Gunnars stora passion flugfisket. Men att beskriva helheten lockar allt mer.
– Jag läste en fiskebok nyss, och ja, den var väl bra. Men det var bara fiske. Det står mig upp i halsen nu för tiden. Jag vill blanda in allt det andra som också är upplevelsen. Det måste vara blommor, älgar, kamratskap.
Det har snart gått två år sedan han slutade med sina fiskekrönikor i NSD, men Gunnar Westrin skriver fortfarande reportage i fisketidningar.
Något nytt stoff vad gäller fjällfiske fick han dock inte ihop i sommar.
– För första gången sedan 1960 tog jag mig inte iväg. Läkaren avrådde mig.
Gunnar berättar att han har problem med yrsel, att balansen inte är den bästa och att undersökning väntar.
– Vi får se vad läkarna säger.
Problemen kan möjligen ha att göra med den hjärtoperation han genomgick för mindre än ett år sedan. Allt började med en hälsokontroll för sex, sju år sedan.
– Läkaren sa, "här är det något som skramlar". Det visade sig att aortaklaffen var trasig. Efter ett ultraljud i Sunderbyn några år senare konstaterade läkaren att det blev sämre och sämre och att det var dags för operation.
I november 2022 gjorde Gunnar Westrin en by pass-operation i Umeå. Förutom aortaklaffen var även kranskärlen trasiga.
– Jag kan inte säga att jag var orolig. Det kändes tryggt hela tiden och operationen gick bra. Jag låg en vecka i Umeå och några dagar i Sunderbyn. Sedan var jag på benen. I början var jag tvungen att ta det lugnt, men i januari när det blev sparkföre kunde jag börja röra mig mer.
– Åh herregud vilken skillnad det var. Läkaren i Umeå sade att han sett till att jag fått 15 aktiva fiskeår till. Jag svimmade faktiskt när jag gjorde cykeltestet innan operationen. I april gjorde jag om testet. Då bröt de efter 21 minuter utan att jag var trött.
Även om det inte blev någon fjällresa i sommar har det givetvis blivit fiske.
– Jag har metat abborre och tagit det lugnt på vår gård i Tornedalen. Det har faktiskt varit ganska skönt. Men nästa sommar ska jag till fjällen igen, det kan du skriva upp.