Piteåbon Anna-Stina Nordmark Nilsson, 59 år och till vardags Lulebos vd, satt redan på 90-talet som ledamot i Assi Domän och sedan elva år tillbaka är hon en av sju ledamöter i Sveaskog. Hon är också vice ordförande i statliga affärsverket Svenska Kraftnät.
Och hon värdesätter sin regionala bakgrund högt.
– Sveaskog har sin största koncentration av skogsinnehav i länet, så jag har stor nytta av det perspektivet. Jag är uppvuxen med skogen nära, skrev examensarbete om skogsnäringen och det har varit värdefullt när styrelsen diskuterar frågor kring skogsgödsel, avverkningar med mera.
Hon poängterar ändå att regionstillhörigheten inte är avgörande när regeringen utser nya ledamöter.
– Det första kriteriet är alltid kompetensen. Och jag sitter inte i Sveaskogs styrelse för att ta beslut som gynnar Norrbotten. Jag jobbar blott för bolagets bästa.
Men är det inte ett demokratiskt problem när länets representation generellt är svag i styrelserummen?
– Jag vet att ägarna jobbar för att hitta kompetens i hela landet. Men vi kan säkert bli ännu bättre på att synliggöra kompetensen som finns i länet, säger Anna-Stina Nilsson Nordmark.
Mikael Sevä, statsvetare vid LTU, intresserar för frågan utifrån demokratisk synvinkel, när debatten samtidigt pågår om de framtida storregionerna.
– Det blir en psykologisk effekt – vi i norr hamnar alltmer i periferin. Risken är att alltfler beslut tas som inte är regionalt förankrade. Det blir lättare att göra nedskärningar som missgynnar regionen, säger Mikael Sevä.