Larm: Ungdomar skriver för dålig svenska

UR:s dokumentär Skrivglappet har satt ljuset på ett problem som gymnasielärarna, tillika förstelärarna Maria Öhman och Monica Lodnert vid Luleå gymnasieby, är väl medvetna om.

– Ingenting var nytt för mig. Eleverna har tappat det som var grundläggande kunskaper tidigare. Många elever är drivna, men lägstanivån har sjunkit, säger Monica Lodnert.

Att skilja på dem och de, han och honom eller mellan sina och deras – det är typiskt sådant som ungdomar idag har problem med, berättar de, liksom särskrivningar och meningsbyggnad. Men även att hålla isär när det ska vara stor eller liten bokstav och punkt.

De poängterar att det inte är något som gäller specifikt utrikesfödda elever.

– De kommer ju till Sverige och får lära sig svenska från grunden. De kan ibland ha mer koll än svenska elever, säger Maria Öhman.

Monica Lodnert har arbetat som svensklärare sedan 2001 och Maria Öhman sedan 1984. Utvecklingen under deras år i yrket har gått åt ett allt sämre språk hos eleverna i gymnasieskolan.

– De läser mindre och skriver mindre och bryr sig generellt mindre om svenskan. Det är inte så viktigt om det är rättstavat eller inte för att de tror att alla förstår vad de menar ändå, säger Maria Öhman.

Vad det beror på har de svårt att svara på. De tror inte att det handlar om lärarnas kompetens eller engagemang.

– Men vi har inte så mycket tid med varje elev. Det är mycket som ska in på ett pass och det är stora klasser. Jag har haft många chefer som har sagt, eller åtminstone har jag kunnat läsa det mellan raderna, att de tycker att jag inte ska rätta så mycket och inte påpeka så mycket, säger Maria Öhman.

Monica Lodnert arbetar även som religionslärare och religionsuppgifterna som eleverna lämnar in har hon inte möjlighet att rätta allt språkligt i, det skulle vara en omöjlighet att hinna med.

Hon misstänker att ett skäl till försämringen är de många pedagogiska teorierna och strömningarna som florerar och att undervisningsmetoderna hela tiden förändras.

– Det finns så mycket pedagogiska nycker som alla hoppar på men som vi inte vet konsekvenserna av. Det kanske är så att vi experimenterar lite väl mycket med eleverna, säger hon.

En annan förklaring kan vara att ungdomarna skriver på datorer och läsplattor. Dels för att datorerna har inbyggda rättstavningsprogram som gör att eleverna inte behöver ha alla skrivregler i huvudet, dels för att ungdomarna inte tränar upp motoriken som krävs för att skriva för hand. För även om datorer och ordbehandlingsprogram har stora fördelar och skapar helt andra möjligheter, så finns det en poäng i att träna sig att skriva för hand också, just eftersom det går lite långsammare och skapar mer tid för eftertanke.

– Ungdomar idag tycker det är jättejobbigt att skriva för hand och det går nästan inte att förstå vad de skriver, säger Maria Öhman. 

Att de skriver chattspråk med varandra på mobilerna är egentligen inte i sig ett problem. Problemet är att de vänjer sig vid att allt ska gå så fort, menar de. Risken är att de går ut i vuxenlivet och använder ett skriftspråk som kan missförstås, vilket kan få allvarliga följder. Men också att de känner sig vingklippta för att de inte behärskar svenskan och kanske inte vågar uttrycka sig i skrift.

Så vad kan ni som lärare göra åt det?

– Det bästa vi kan göra är att peppa dem till att läsa mer. Det är en genväg in i språket, säger Monica Lodnert.