– Vi vill ju kunna äta fisk men vi är inte säkra på vad ökningen beror på. Det är klart det är allvarligt ur ett hälsoperspektiv, säger Sara Elfvendahl, handläggare vid länsstyrelsens miljöanalysenhet.
Testerna gjordes under 2012 på gädda och abborre i ett 20-tal av Norrbottens sjöar (se grafik), som nu sammanställts och analyserats.
– Anledningen till att man testar på dessa fiskar är att de är rovfiskar och därmed lagrar kvicksilver från andra fiskar.
Högst värden noterades i två Bodensjöar, Sågdjupträsket och Junkerträsket, samt i Brännträsket i Piteå. Där låg snittvärdet över 1,0 mg/kg, vilket innebär att gäddan inte får saluföras. Totalt låg ungefär en tiondel av de fångade gäddorna över gränsen.
– Gränsvärdet för saluförande säger egentligen inget om hur giftig fisken är. Det är inte farligt att äta fisk om man gör det i små mängder. I Norrbotten kan vi äta fisken i alla sjöar, bara vi inte gör det för ofta, säger Sara Elfvendahl.
Sjöarna är samma sjöar där det tidigare genomfördes ett flertal tester efter kvicksilverlarmet på 1970- och 1980-talet. Då svartlistades många sjöar och fisken ansågs oätlig på grund av den höga kvicksilverhalten.
Kvicksilvret kom från kolförbränningen i södra Europa. Värst drabbat var södra Sverige, medan exempelvis Norrbottens inland och fjälltrakter klarade sig bäst.
– Sverige och Finland drabbades hårt, eftersom vi har mycket våtmarker, vilket är gynnsamma förhållanden för att kvicksilvret ska omvandlas till en form som lätt tas upp av organismer, säger Sara Elfvendahl.
Problemet landade högt på den politiska agendan, och utsläppen begränsades. I början av 1990-talet hävdes svartlistningen och i stället infördes kostråd.
Samtidigt visade tester att kvicksilverhalterna sjönk och problemet ansågs vara under kontroll. Men under 2000-talet har allt fler rapporter kommit om ökande kvicksilverhalter.
Den nya undersökningen visar att Norrbotten inte är något undantag.
– Vi vet inte exakt varför men en teori är att det beror på den ökade markanvändningen. Ett intensifierat skogsbruk och torvbrytning, exempelvis. Detta i kombination med att det blivit mer nederbörd, säger Sara Elfvendahl.
Teorin är att kvicksilvret legat i marken hela tiden men nu frigörs och förs ut i sjöarna via utdikningar och bäckar.
– Det är jättesvårt att göra något åt de utsläppskällor som finns. Då är det lättare att påverka genom skyddsåtgärder vid markanvädningen. Och att man är försiktig med dikesrensningar.
Kvicksilver får inte användas i Sverige. Det är ett av världens farligaste miljögifter och kan inte brytas ned i naturen. På människor orsakar det bland annat skador i nervsystemet och påverkar barns mentala utveckling.
Norrbotten har ett antal områden som förorenats av kvicksilver av andra orsaker än nedfall. Till exempel sjön AlaLombolo i Kiruna och Lule älv utanför Karlsvik, där sanering planeras.
Kvicksilverhalterna i fisk är mycket högre i insjöar än i Bottenviken.
– Kustabborre och kustgädda kan man äta hur mycket som helst av, egentligen. I havet är i stället dioxinet ett problem i fet fisk, exempelvis lax.
De nya testresultaten väcker flera frågor.
– Kommer kvicksilvret fortsätta att öka? Hur ser framtiden ut? Vi har många anledningar att följa upp det här framöver, säger Sara Elfvendahl.