Den 22 januari dömdes 22-årige Kristoffer Johansson mot sitt nekande för styckmordet på Vatchareeya Bangsuan.
Försvarsadvokat Thomas Olsson – eller åklagarna – har på sig till i morgon, den 12 februari, när en eventuell överklagan senast måste ha inkommit till Hovrätten i Umeå.
På tisdag kväll gjorde SVT:s Veckans brott en tillbakablick på det hårt uppmärksammade mordfallet, där kriminologiprofessor Leif GW Persson och programledare Camilla Kvartoft försökte räta ut återstående frågetecken.
"Inte enkelt entydig"
Och de stora frågorna är alltjämt när, var och hur Vatchareeya Bangsuan mördades.
– Brottsplatsen är inte enkelt entydig men det som finns talar starkt för att det är hans egen lägenhet. Frågan är om styckningen har skett hemma hos honom? undrar kriminologiprofessorn.
Han utesluter inte att kroppen har fraktats i sin helhet i 22-åringens bil men om det skedde mer än cirka tolv timmar efter Vatchareeya Bangsuans död hade det inneburit svårigheter.
– Då har hon haft en fullt utvecklad likstelhet och då får man inte in henne här (i bilens bagage, reds anm), säger GW Persson.
"Transportstyckning"
Han talar i stället om en så kallad "transportstyckning", vilket stödjs av de blodspår som hittas i bagaget.
– Det är ingen tvekan om att det är så det har gått till... Om jag tvingas välja, så tror jag att hon är styckad innan.
Även plastpåsen och arbetshandskarna med 22-åringens dna och Vatchareeya Bangsuans blod avhandlas i programmet.
– Han kan inte svara på hur det har hamnat där utan drar till med en sista lösning, att någon annan har planterat blodet där för att sätta dit honom.
Programledaren: Men är detta tillräckliga bevis för att döma honom för mord?
– Ja, det är klart att det är han som har gjort det. Tveklöst. Detta är bortom varje rimligt tvivel, säger Leif GW Persson.
Utan kroppsdelar – inget åtal
Leif GW Persson är således övertygad om att 22-åringen mördade Vatchareeya Bangsuan i lägenheten den 4 maj, vid 21-tiden.
– Sannolikt, där är jag inte lika säker, så styckas hon i samma bostad. Dagen därpå transporteras hon iväg i hans bil och dumpas på ett ställe som han känner väl till.
Att det dröjde innan kroppsdelarna hittades tycker han inte är konstigt.
– Sånt kan dröja ett bra tag. Ibland är det till och med så att bitarna flyttas. Polisen har gjort ett utmärkt jobb, helt enligt boken. Men hade man inte hittat kroppsdelarna då hade det inte räckt för ett åtal, säger Leif GW Persson.