– Det är mycket pengar. Men allt som vi lär oss kommer medborgarna till gagn, säger han.
Utmärkelsen skulle vara pricken över i i det kvalitetsarbete som Luleå inledde 2015. Syftet är att förbättra servicen till medborgarna inom en rad olika områden, exempelvis bygglov, hemstjänst och förskola.
Samtidigt visar en granskning som Norrbottens Media gjort att 2017 års vinnare Helsingborg hade kostnader på cirka fyra miljoner. Utgifterna kommer från värderingsverktyget kommunkompassen, där kommunerna granskas av Sveriges kommuner och landsting (SKL), från kostnader i samband med representationen vid Kvalitetsmässan i Göteborg och från den konferens som vinnande kommun ska arrangera.
Lekfalk anser dock att det är viktigt att Luleå deltar i tävlingen.
– Först och främst har vi ett beslut i fullmäktige på att vi ska bli bättre på kvalitetsarbete. Bästa sättet att mäta det på är att först göra kommunkompassen och sedan utifrån det identifiera vad vi ska bli bättre på. Sedan lär man av andra under processen. På mässan kommer vi ha en monter där vi berättar om våra metoder. Samtidigt får vi massor av erfarenheter från andra kommuner som vi kan ta med hem.
Vad ger det Luleås ledning och kommunanställda?
– Främst blir det en boost och ett kvitto på vad vi gör bra och var vi ska satsa på att bli bättre.
Vad ger det Luleåborna, kan du ta två konkreta exempel?
– Vi vet att vi har ett bra och brett utbud både på kultur- och fritidssidan. Vi vet också att vi behöver förbättra delaktighet inom hemtjänsten. Den med hemtjänst ska kunna påverka tidpunkten för sin insats och bli informerad på ett bättre sätt när förändringar i insatsen inträffar.
Många av kriterierna känns som självklarheter; öppenhet och dialog med medborgarna, engagerade chefer och medarbetare, innovations- och förnyelsearbete. Varför måste man delta i en tävling för att få detta utvärderat?
– Man måste ingenting men det är alltid nyttigt att jämföra sig med andra.
Vad skulle det betyda för Luleå att vinna?
– Det vore ett erkännade att vi gör bra saker. Sedan skulle vi bli exponerade, det är alltid bra. Och så skulle det vara en stolthet för de som jobbar inom verksamheten. Det är egentligen den starkaste drivkraften hos mig. Vi får ofta veta vad vi inte gör bra. Alltför få får veta och ta del av vad de gör bra.
Är det någon intern prestige för dig som kommundirektör?
– Ingen alls. Det är en bred politisk enighet bakom arbetet.
Vad är det egentligen för status på tävlingen när bara åtta av 290 kommuner deltar?
– Jag tolkar det så att det var åtta kommuner som fick så pass bra poäng i kommunkompassen att de tyckte det var lönt att anmäla sig.
Är det inte en märklig signal att satsa på en sådan här tävling samtidigt som kommunen har både ett skoluppror och ett äldrevårdsuppror med missnöjda medborgare på halsen?
– Vi har ju upproren, absolut. Samtidigt så vet vi att vi har en jämförelsevis dyr äldreomsorg och skola, och där behöver vi göra någonting för att skapa hållbarhet.
Men att det skulle reta folk om ni vann?
– Jo, den risken finns. Men jag tänker tvärtom, att är det någon gång vi behöver jobba och kliva fram i kvalitetsarbetet så är det nu.
Jag tänker på glappet mellan policydokumenten och vad många Luleåbor tycker.
– Javisst. Styrdokument och målbilder är en sak. Men hur medborgarna upplever verkligheten är egentligen det enda väsentliga. Men oavsett hur det går i tävlingen är det ju ingenting som är färdigt. Arbetet fortsätter.
Ni har nyligen avsatt 206 000 i en förstudie till en annan tävling, Årets stadskärna 2022. Är det en del i att marknadsföra Luleå att jaga titlar?
– Det finns inget sådant tänk hos mig. Men rör man sig i sammanhang där de bästa finns så lär man sig något. I fjol fick vi utmärkelsen Sveriges bästa barnkommun. Det gjorde mig stolt. Samtidigt är det också bra att folk får veta det, förstås. Det blir en slags marknadsföring.
Samtidigt ska kommunen spara 370 miljoner fram till år 2022. Skulle de här pengarna göra mer nytta i verksamheten i stället?
– Fyra miljoner är mycket pengar. Men satsningen på kvalitetskommun är väl förankrad och min bedömning är att den är riktig och betalar sig. Sedan är jag den förste att skriva under på att vi måste se till att få spridning och göra något riktigt bra av den regionala konferens som vi i sådana fall ska ordna.