Lekfull kamp i det fria

Björn Sikström attackerar Mikael Drugge med en tung trästav.
Det smäller högt när den senare blockerar med sitt träningssvärd och går till resolut motattack.
- Man måste bygga upp en självsäkerhet med redskapen, annars blir det farligt. Man börjar långsamt och ökar intensiteten allt eftersom, säger Björn Sikström, som har tränat bujinkan i tio år.
Bujinkan är en flera hundra år gammal japansk kampform. Utövarna föredrar att kalla den för "stridskonst", hellre än "kampsport".
Improviserar
- I en sport tävlar man och mäter sig med andra. Vi mäter oss med oss själva istället. Det är spännande att se hur man utvecklas och klarar av allt mer avancerade saker, säger Markus Tynnhammar.
Träningen i bujinkan är i regel långsam och fokuserad.
Man utgår oftast från kata, alltså förutbestämda rörelsemönster, och improviserar utifrån dessa. Reglerad närkamp, så kallad fighting, är inte lika vanligt.
- Men det händer att vi tränar det för att bryta invanda mönster, säger Anne Liljedahl.
Gruppen håller en uppvisning. Förutom de obeväpnade teknikerna dyker ett antal olika vapen upp, bland annat en märklig anordning med ett långt rep i ena änden. Den använder Anne Liljedahl för att snärja in Erik Sikstöm och fälla honom till marken.
Kroppshållning
- Det här är en kyoketsu shoge, en änterhake som man hade för att klättra i borgar i medeltida Japan. Den kan också användas som vapen. Många av redskapen vi tränar med används inte i modern tid, men de ger övning i kroppshållning och medvetenhet, säger Anne Liljedahl.
Både hon och Björn Sikström tycker att det är roligare att träna utomhus på sommaren. Naturen är mer oförlåtande än en anpassad inomhuslokal: marken är ojämn och hård, det kan ligga insekter i gräset, sol och vind påverkar.
- Fast det är jätteroligt att träna ute i snö också, säger Anne Liljedahl.
Hon bor i Linköping, men passar på att träna med Luleåborna när hon är här över sommaren.
De mest hängivna utövarna reser betydligt längre för sin träning. Mikael Drugge har varit i Japan och tränat med bujinkans överhuvud fyra gånger de senaste fyra åren.
Ursprungskällan
- Det är spännande att få uppleva teknikerna direkt från ursprungskällan, utan att de blir tolkade genom någon annan, säger han.
Långt ifrån filmernas muskelmän och tv-sända pristävlingar, verkar bujinkanutövarna söka något annat i sin träning.
- Zenbuddhister är mentalt disciplinerade och får på så sätt även bra kroppskontroll. Vi börjar i andra änden och arbetar med kroppen för att uppnå samma harmoni, säger Anne Liljedahl.

Lekfull kamp i det fria

De ser ut som lekande svartbjörnsungar när de brottas i gräset. Bujinkanutövarna på Västra strandpromenaden drar blickarna till sig.