Bakom fyndmarknaden står Anders Björkén, Jonas Wallin och Bosse Tano. Det var Jonas Wallin som kom med idén från början.
- Han hade varit på Skärholmens loppis som är en året-runt loppis i Stockholm. Vi tänkte att vi provar, säger Bosse Tano.
Om det var för att det var dåliga ekonomiska tider just då, vet Tano inte, men det blev en succè.
- Det ser inte ut som på 90-talet nu. Då satt vi själva och sålde och vi kunde sälja 200 platser på åtta veckor. Nu säljer vi 350 platser på fyra timmar via nätet.
Två gånger per år
Fyndmarknaden är två gånger per år, en på hösten och en på våren och många at utställarna kommer tillbaka år efter år. Det har också spritt sig och i helgen var det tio bussar som kom från Finland.
Konceptet har inte alltid lyckats där det prövats i andra delar av landet, men varför just fyndmarknaden i Luleå gjort det vet Tano inte.
- Viljan att återvinna grejer kommer nog aldrig att försvinna, men det kan pensla i intresse. Fyndmarknaden är en grej som folk ser fram emot. Jag tror inte alla handlar, de vill kanske bara träffa folk. Jag kan inte säga hur det ser ut om tio år, men just nu är ser det bra ut för marknaden, säger Tano.
Efter marknaden så finns Pingstkyrkan på plats för att ta emot grejer som inte sålts och de säljer det för välgörande ändamål över hela landet. Att det blev just Pingstkyrkan är mer av en slump. Röda korset fanns där en tid, men de hade inte kapacitet att ta hand om så mycket grejer som det blir.
- De fyller två lastbilar med 80 kubikmeter grejer varje vända.
Besökarna som strömmade ut ur Arcushallen i lördags verkade alla vara nöjda. Det var inga prob-lem att få dem att gräva upp sina bästa fynd ur påsarna och berätta om dem.
Kortled med guldglans
Ett gäng från Skellefteå ville visa sitt bästa fynd, men hur de än letar så hittas det inte. Fyndet är redan buret ut till bilen.
- Det var i alla fall en Skellefteå AIK-kortlek. Det var så kul att hitta en sådan här, säger kvinnan och skrattar.
Ricardo Ellis och Lisa Eriksson är också glada.
- Vi är jätteglada. Vi ska ta den på tåget till Stockholm dit vi ska flytta, säger Lisa Eriksson och visar den fina mattan som de fått för 500 kronor.
Bosse Tano säger att hans bästa fynd var några tavlor han köpte i början av 1990-talet.
- Jag vet inte om de har något ekonomisk värde, men jag tycker fortfarande att de är fina och de hänger på väggen hemma.