– Jag anser att det är ett väldigt bra initiativ. Det är alltid bra att flytta fram positionerna i den här frågan. Det är en väldigt stark symbolfråga. Det kanske berör väldigt få personer om man räknar ledamöter i styrelser men de sitter på positioner där de påverkar hur vi tänker, säger Lena Abrahamsson, som är professor i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet och föreläste vid Jämställdhetsdagen i Luleå på onsdagen.
Det var förra veckan som näringsminister Mikael Damberg presenterade ett lagförslag med innebörden att senast 2019 ska 40 procent av ledamöterna vara kvinnor, annars blir det böter. Förslaget omfattar nästan 300 börsbolag och ett 50-tal statliga bolag.
Läs mer: Trots kritik - Damberg står fast vid kvotering
Sedan dess har såväl oppositionen som företagsledningar klivit fram med motorsågen. "Kvinnoförminskande", "företagsfientligt" och "symbolpolitik" är ord som vint i debatten.
– Jag har full förståelse för att företagen vill bestämma själv. Samtidigt är det här viktiga saker för Sverige. Kvinnor har delvis en annan erfarenhet än män och det tar de med sig i styrelsearbetet. Men i grund och botten tror jag inte det blir så jättestor skillnad. Män och kvinnor tänker ändå ganska lika. Det viktiga är att öppna upp för att få ett större urval att rekrytera bland genom att inte utestänga hälften av befolkningen. Det är den stora vinsten.
Lena Abrahamsson fortsätter:
– Att det uppfattas som kvinnoförminskande kan jag också förstå. Det är ju ett dubbelt budskap. Kvinnor är duktiga. Ändå behöver vi hjälp för att ta plats i styrelser. Samtidigt har männen kvoterats in i styrelser under lång, lång tid genom att män väljer män. Det här är ett sätt att bryta det. Med tanke på att målet är 40–60 och om vi utgår från att män och kvinnor är lika intelligenta och lika kompetenta, då borde det inte vara några problem. Vad det handlar om egentligen är att företagen ska få hjälp att tänka rätt och att bli bättre på rekryteringsprocessen.
Läs mer: Lista: Kvinnorna i företagstoppen
Hur ser det då ut i Norrbotten? Varken bättre eller sämre än i resten av Sverige, anser Lena Abrahamsson.
– Lika illa, kanske är rätt ord. Det finns mycket arbete att göra. Men jag vet att exempelvis LKAB ägnat kraft åt att bli bättre i den här frågan.
Vet du fördelningen i LKAB:s styrelse nu?
– Nej, inte exakt.
8–3. Männen först.
– Okej... Det är inte bra men säkert bättre än tidigare. Jag försöker lära mig att tänka positivt (skratt).