Luleåprofil i sjuksängen
För några år sedan misshandlades Luleåprofilen Rolf Nilsén, journalist på Norrbottens-Kuriren.Nu har han förlorat sin högra fot.- Det finns ingen anledning att bryta ihop, säger han.
Det är med kepsen på vi Luleåbor lärt känna Rolf Nilsén ute i nöjeslivet. När det blir fotografering åker den på även i sjukhussängen.
Foto: Pär Bäckström
Men när han nu varit tvungen att amputera sin högra fot, tar han det med jämnmod.
Rolf Nilsén tar emot i sjukhussalen på Sunderby sjukhus. Direkt när vi kommit in viftar han med det förkortade benet.
- Så här ser den ut, säger han glatt.
Problemet med foten började när han var på Storsjöyran i Östersund i början av augusti. Ett otäckt sår gjorde det svårt att arbeta, men han fick foten omlagd och kunde sittande uppleva det han åkt till Östersund för att se: Kris Kristoffersson.
- Konserten var skitbra. Jag skrev i min recension att efter det här finns inget kvar att se, säger han.
Såret läkte inte och under veckan som följde lades det om på vårdcentralen. Förra måndagen skickades han till Sunderby sjukhus och där det konstaterades att lilltån och tån bredvid skulle tas bort.
Men det räckte inte. I fredags fick han beskedet att han måste förbereda sig mentalt på att göra en underbensamputation.
- Jag har tagit det lugnt och har inte haft någon ångest. Jag vill inte framstå som någon "Bror duktig" men det fanns ju inga alternativ och jag hade ont. Det är bara att acceptera det som det är.
Dagen efter hade han besök hela dagen och på kvällen var han glad och tillfreds.
- Jag har vänner och livlinor så det inte går att begära bättre. Jag kan inte nog förklara min uppskattning för dem.
Benstumpen är omsluten av ett vakuumpaket. Det är istället för gips och tas av några timmar varje dag. Han visar hur han ska träna och lyfter upp benet.
- Jag är glad om jag kan var en förebild för andra. Att amputera benet är inte slutet på livet.
Nu har han börjat kunna sitta upp lite och hoppa till toaletten med hjälp av en gåstol. Om några månader ska han prova ut en protes.
- Det är klart att jag inte kommer att kunna kliva upp och hämta böckerna på de översta hyllorna längre. De tittar jag inte i så ofta i normala fall, men nu kommer jag väl behöva dem, förstås.
Det kommer nog ta tid innan han är helt återställd och kan börja jobba.
- Det kan nog inte uteslutas att ni kommer att se min haltade uppenbarelse i Kulturens hus i alla fall när jag kommer på benen..
Han uppskattar att människor bryr sig. Men när han blev misshandlad blev intresset för det som hänt stort. I efterhand har det visat sig att det inte varit bra för honom att berätta för så många.
- Nu berättar jag det här och sen vill jag inte prata om det mer. Jag orkar inte.
Inför fotograferingen får fotografen Pär Bäckström instruktioner att ta fram kepsen från garderoben.
- Man kan inte frångå principer även om man ligger här. Folk måste ju känna igen mig, säger han.
Så jobbar vi med nyheter