Man blir inte klokare av en bok bara för att man har betalat för den. Inte heller för att den synligt ligger framme på vardagsrumsbordet vid en skål med färsk färgglad frukt. Eller prydligt står uppställd bredvid ett par andra väl valda verk på en femtiotalsinspirerad bokhylla ovanför köksbordet. För att bli klokare måste man läsa den också. Jag medger att det kan kännas tungt emellanåt, men vill man bli lite klokare är just läsningen en ofrånkomlig del av processen, som man åtminstone i dagsläget inte kan köpa sig fri från. Vad som händer med läsningsmekanismen i framtiden, det lämnar jag till framtidsforskarna att spekulera om.
Man blir inte klokare av en bok bara för att man äger den, men det har naturligtvis sina fördelar. Du kan spontant stryka under sånt som verkar intressant, använda den som anteckningsblock, bläddra lite strött i den när helst du vill, låna bort den till vänner eller rent av använda den som material för att tända en brasa. Den är ju din och därför har du rätt att göra vad helst du vill med den. Men för att läsa den är du faktiskt inte beroende av att äga den.
För än så länge finns det bibliotek. Och fortfarande träffar du väl andra människor? Böcker finns det gott om här i världen. Sådana lider vi ingen större brist på. Värre är det väl med läsandet i sig. Vi har ett problem där, men är själva bokförsäljningen nyckeln till ett ökat läsande? Ja, säkert kan det väl tänkas vara fantastiskt för en sexåring som just börjat förstå bokstäverna att få bläddra i en egen bok. Eller för en läslus i tonåren att för sina vänner stolt få visa upp favoritförfattarens namnteckning i den nyinköpta favoritboken. Men skall man inte kunna kräva mer av en vuxen?
Missförstå mig rätt. Bokförsäljningen är en central del av litteraturen. Att människor köper böcker är delvis en förutsättning för att författare skall kunna fortsätta att skriva, men också en förutsättning för att bokhandlare, arrangörer, litteraturföreningar och en hel drös andra människor och organisationer skall kunna och vilja stödja litteraturen. Vad jag vänder mig mot är synen på boken som en inredningsfunktion eller som uteslutande en identitetsmarkör.
Litteraturens innehåll är viktigare än dess yta. Oavsett om den består av text eller ljud. I förpackningen sitter ingen kunskap. För möjligen kan du av andra uppfattas som klokare om böcker syns bland dina ägodelar, men för att verkligen känna dig klokare finns det inga genvägar. Jag är ledsen, men då måste du också läsa dem.